Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs samtida bland adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksföreståndarens bedrifter strålade öfver dem, äfven
utrikes och så fjerran bort som i Italien. Grefve
Mauritz gjorde i yngre år vidsträckta utrikes resor,
och såsom en afkomling af svenska regerande herrar
blef han i Rom med mycken heder emottagen af sjelfve
påfven Pius V.
Efter denna slägts utgång var Braheslägten den
förnämsta i riket. De nu lefvande äldre medlemmarne
af denna slägt, Magnus och Abraham, känna vi af det
föregående. Magnus öfverlefde konungen, Abraham
dog två år före honom. Den senare fortplantade
ätten. Af hans fyra söner, som upphunno manbar ålder,
föllo tvänne i kriget, nemligen Nils och Joachim. De
båda öfriga, Per och Carl, sågo trenne regenter
bestiga Sveriges tron efter Gustaf Adolf. De voro
alla utmärkte genom arbetsamhet, redlighet, tapperhet
och stodo högt i konungens gunst. Af grefve Pers
tänkebok ser man, huru de, liksom förut Sturebarnen,
umgingos med konungabarnen. »I stora högtider
och kungliga banketter» – heter det – »var jag i
Stockholm alltid tillstädes, blef af konung Carl och
drottning Christina mycket afhållen, umgicks ofta med
de kungliga barnen hertig Carl och fröken Maria. Var
oftast med min fru moder hos drottning Christina på
Drottningholm och en god tid på Strömsholm år 1609.»
Han var då sju år gammal. Derefter omtalar han, huru
han reste med modern från Rydboholm till Stockholm,
»då Juten kom för Vaxholmen i sista danska fejden.»
För öfrigt innehåller tänkeboken en berättelse om hans
utländska resor, hvilka sträckte sig till Tyskland,
Frankrike, England och Italien. Det var 1618 han
reste ut, samma år som det stora trettioåriga kriget
begynte, och han blef invecklad i många äfventyr
till följd deraf. Först 1626 kom han åter till
fäderneslandet och erbjöd konungen sin tjenst i
Upsala. Vi hafva sett honom vid konungens sida i
polska kriget.
Hans helsa var dock icke stark nog att uthärda
fältlefnadens mödor, hvarför han, sedan det tyska
kriget börjat, lemnade hären och reste hem såsom
rådsherre. Vi få i det följande tillräckligt tillfälle
att tala om honom. Liksom han, och i ännu högre mått,
led hans yngre bror Carl af svag helsa. Han var
hemsökt af sjukdom allt ifrån sina spädaste år. Nils
hade deremot alla en krigares egenskaper, och han var
aktad och älskad både af konung och soldater. Gustaf
Adolf utmärkte honom såsom ett af de bästa
fältherreämnena i hela svenska hären. Joachim stred
med utmärkt tapperhet i polska kriget. Han var endast
tjugotre år gammal, när han följde konungen ut i tyska
kriget, och var då öfverste för Norrbottens regemente,
men dog om hösten samma år (1630) i Stettin.
Af grefve Abrahams fyra döttrar utmärkte sig Margareta
genom sin skönhet. Hon blef trenne gånger gift 1)
med Bengt Oxenstierna, 2) med sonen till dennes syskonbarn Johan Axelsson
Oxenstierna, och 3) med landtgrefve Fredrik af Hessen-Homburg,
sedan hon uppslagit förbindelsen med en gammal furste
af Nassau, som i harmen deröfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
