Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Undervisningsväsendet
- Handelskompanierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lösen borde hafva gjort alla ytterligare utgifter
omöjliga – utan äfven storheten och styrkan hos
konungen och de män, hvilka befunno sig omkring
honom: storheten att kunna omfatta mycket, styrkan
att kunna med kraft och allvar genomföra det. Ser
man på verkningarna så af det ena som af det andra,
kan man icke annat än medgifva, att Vasakonungarne
och särskildt Gustaf Adolf genom sin ädla och
själfuppoffrande verksamhet för spridandet af bildning
och kunskaper inom alla samhällsklasser beredt sig
sitt skönaste minne och bundit slägte efter slägte i
kärlek till sig. Långt för detta hafva segersångerna
tystnat, och troféerna förmultna i konungarnes och
de stores grafvar, men den minnesvård, de uppfört åt
sig i Sveriges undervisningsverk, den förblifver.
Handelskompanierna.
Man frågar sig med häpnad, hvarifrån medlen till så
många och stora utgifter togos, och denna fråga
leder oss in på ett kapitel, som väl rätteligen
borde höra till öfversigten, men dock här måste
tagas i betraktande, om vi vilja göra oss en riktig
åskådning af Gustaf Adolfs tid. Det faller oss lätt
i ögonen, att till alla dessa utgifter medel icke
kunde finnas, och att sådana på ett eller annat sätt
måste anskaffas. Rikets inkomster för år 1620, således
medan ännu så väl Carl Filips hertigdöme som de båda
enkedrottningarnes lifgeding icke kunna upptagas
i kronas stat, utgjorde 1,280,652 svenska daler,
motsvarande i det närmaste 3,415,071 kronor i vårt
nuvarande mynt.
De medel, som anlitades för att fylla bristen, voro
först och främst lån samt försäljning och förpantning
af kronans egendom och inkomster. Förpantningarna
skedde i stor skala. Flera härad i Östergötland –
Finspongs bruk med alla årliga utlagor af derunder
lydande Finsponga län, som bestod af tio socknar –
nästan hela Småland och Öland, hela Gestrikland,
Helsingland och Åland, en del af Vestergötland, hela
Dalsland, Salbergets, Nora, Lindes och flera bergslag,
kungsgårdar, bruk och smärre lägenheter öfver allt
voro förpantade. Förpantningarna öfvergingo stundom
till årliga arrenden. Och detta kunde vara fallet
med hela län och landskap, hvaraf många olägenheter
uppstodo, i synnerhet då, som ofta hände, förpaktarne
af kronoinkomsterna voro ståthållarne eller andra
högre embetsmän. Henrik Fleming omtalar sjelf i
sina anteckningar, att han af Nyslotts län, som han
förpaktade af kronan, hade öfver 5,000 dalers årlig
vinst.
Till sådana utomordentliga hjelpmedel höra äfven de så
kallade handelskompanierna. Man får höra talas om flera
sådana, ett kopparkompani, ett jernkompani, ett
general-handelskompani, ett skeppskompani m. fl. De
erhöllo sina namn af de varor, med hvilka de
egde rätt att handla, eller af de orter, der de egde
rätt att handla. Och denna rättighet åtnjöto de med
uteslutande af alla andra, så att den således var
hvad man nu kallar ett monopol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0196.html
