Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges grannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett bref, skrifvet i Kalmar i November 1628 och
försedt med konungens egenhändiga underskrift, lemnar
en god belysning så väl öfver ställningen i Polen
denna tid som öfver konungens egna planer. Det är
skrifvet till någon af de store, må hända Radzivill,
meh blef aldrig afskickadt. Det innehåller först
en påminnelse, att Polen skulle under dessa sista år
hafva blifvit omstörtadt, om Sverige bemödat sig att
undergräfva Polens frihet med samma ifver, som Polen
sökt undergräfva Sveriges. »Det var icke mot Polen»
– heter det vidare– »som Gustaf Adolfs krig i första
rummet var riktadt. Sveriges konung hade icke för
afsigt att förstöra den polska friheten i stat och
kyrka, utan endast att tillkämpa sig en rättmätig
fred. Sedan Sigismund förlorat Lifland och Preussen
och varit vittne till belägringen af Lithauen och
Kurland och sedan så många ädla slägter förlorat sina
utmärktaste medlemmar för ett gyckelspel, som icke
angick dem, kunde polske konungen likväl icke förmås
till billiga fredsvilkor.»
»Han drager snarare ut på tiden med kriget för att
försvaga Polackarne, i hopp att sedermera finna mindre
motstånd, då han söker att göra konungadömet ärftligt
inom sin slägt. Det vore mera rättvist, att Polens
urgamla samhällsförfattning bevarades, än att riket
blefve ett arfvegods under omständigheter, som voro
så betänkliga för det allmänna bästa. Konungen ville
derför rådgöra med den polska frihetens vänner, innan
med afseende på dessa syften fattades något beslut.»
»Då du är den bland de store i Polen, hvars
förtjenster företrädesvis berömmas, och i synnerhet
derför, att du alltid satt fäderneslandets ära
och gagn högre än främmande lidelsers godtyckliga
anslag, och då det derjemte är alldeles afgjordt,
att under sakernas närvarande läge och så länge
Sigismund III eller någon, som tillhör hans parti
eller som upprätthåller denna strid, förer styrelsen,
ingen säker fred kan afslutas; men att med dessa
personers aflägsnande och sedan antingen någon
furste från grannstaterna, eller en infödd Polack
ur eder krets, med hvilken vi kunde i all trygghet
underhålla vänskap, bestigit tronen, republiken med
lätthet kunde återvinna förlorade besittningar och
fred och vänskap befästas mellan båda rikena; så
hafva vi på grund häraf uppdragit Wolmar Fahrensback
att mera omständligt rådpläga med dig öfver denna
sak. Då vi icke betvifla, att hvad han kommer att
framställa, skall tillskynda dig både utmärkelse och
nytta, så är det vår nådiga önskan, att du välvilligt
lyssnar till dessa uppdrag och affärdar honom med en
förklaring, som befordrar både det allmänna bästa,
Polens säkerhet och enkanneligen din utmärkelse. Vi
önska oss en lägenhet för att mera genom handling än
genom ord betyga dig vår tillgifvenhet».
Äfven för egen räkning tänkte Gustaf Adolf
ett ögonblick på att bemäktiga sig Sigismunds
krona. Man finner det af underhandlingarna med den
Siebenbürgske fursten. Gustaf Adolf gaf sitt sändebud
i uppdrag att framställa för denne äregirige furste
olägenheterna af att dröja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
