Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De protestantiska makterna. Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna furstinnan till en förebild för sin höge
lärjunge, kallande henne »en gudinna bland alla
qvinnor, som kunnat främmande tungomål och öfvat
vältalighet». Också är hon en af Englands utmärktaste
regenter och grundlade sitt lands storhet för kommande
tider genom sin omvårdnad om dess handel och sjöfart.
I afseende på den kamp, som under hela
reformationstiden försiggick mellan de katolska och
protestantiska bekännelseformerna, stod Elisabeth
på sin tid i spetsen för det protestantiska Europa
gent emot det katolska Europas mäktigaste furste,
Filip II i Spanien, hvilken varit förmäld med hennes
syster och äfven friat till Elisabeth, ehuru med lika
liten framgång som alla andra, hvilka bemödade sig
om att vinna hennes hand.
Till sin efterträdare utnämnde hon den olyckliga Maria
Stuarts son Jakob, hvilken var konung i Skotland och,
sedan han beträdt Englands tron, kallade sig Jakob
I. Hans moder, Maria Stuart, var uppfödd i Frankrike
och gift med en konung derstädes, som snart dog,
då hon återvände till Skotland. Såsom ifrig katolik
kunde hon icke åter blifva älskad och flydde slutligen
till England till Elisabeth, sin fränka. Maria var
nemligen dotter af Henrik VIII:s äldsta systers son
och hade såsom sådan arfsrättighet till Englands
krona, enligt katolikernes åsigt till och med framför
den protestantiska Elisabeth, som dessutom af sin
fader blifvit förklarad oäkta. Till följd deraf
fruktades hon af Elisabeth, som lät insätta henne
i fängelse. Efter trenne försök af katolikerna att
störta Elisabeth lät denna döma Maria till döden och
halshugga henne, det var år 1587.
Jakob I påminner i mycket om Johan III i Sverige. Han
var svag och ombytlig, dertill hersklysten och
envis, men mycket lärd. Han författade en bok emot
den påfviska läran, hvaraf han med sin kammarherre
sände ett exemplar till Carl IX. Denne betygade i
ett bref af September 1609 sin synnerliga fägnad
deröfver, förklarade boken icke blott tillräcklig
att vederlägga alla påfviska villfarelser, utan
jemväl att uppelda alla kristna prinsar att emot
påfven försvara sina rättigheter, och försäkrade,
att de, som voro sorgfälliga om sin eviga salighet,
skulle hemta mycken uppbyggelse af detta konung
Jakobs arbete. Konung Carl föreslog tillika, att
alla protestantiska furstar borde förena sig mot
påfven. Men i denna riktningen talade man på det hela
taget förgäfves till konung Jakob, både då och sedan.
Den småaktige fursten var fullt upptagen af sina
dryckesgillen och sin jagt samt deremellan af sina
lärda studier i teologi. Man sade också derföre om
honom, att han bättre passade till prest eller för det
enskilda lifvet än till konung. Hans dotter Elisabeth,
som Carl IX år 1610 lät begära till gemål åt Sveriges
blifvande konung, blef gift med kurfursten Fredrik V
af Pfalz. Hon var ett fruntimmer lika utmärkt för sin
högsinthet som för sin skönhet; men icke ens hon kunde
förmå sin fader till något kraftigare ingripande i
de vigtiga händelser, som då tilldrogo sig i Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
