- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
243

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Begynnelsen af det danska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kur-brandenburgska sändebudet Bellin till Sverige att
erbjuda konung Gustaf ledningen af samma krig,
föreslående att skaffa Hans Maj:t Wismar och Bremen,
der Mans Maj:t kunde med sin här anlända. När de
sedan i hemlighet och artigt läto konungen i Danmark
detta förslag veta, då sade han, att ’det skal Dälen
forbyde hannem’, och gick så dermed löst.»

I Mars 1625 blef Christian på en så kallad kretsdag i
Lauenburg vald till Nedersachsiska kretsens öfverste,
något som kunde låta sig göra, emedan Christian såsom
hertig af Holstein var en kretsledamot; han skulle
ega rätt att sammandraga krigsfolket i kretsen,
och man beviljade niodubbelt mer än vanlig afgift
till dettas rustning och underhåll. Gustaf Adolf
misstänkte, att egennyttiga beräkningar lågo dolda
under Christians protestantiska nit, och de dödsfall
som detta år timade – konung Jakobs i England,
Moritz’ af Oranien, enkekurfurstinnans af Brandenburg,
Gustaf Adolfs svärmoder – gåfvo honom tillfälle att
utan uppseende utskicka sändebud för att skaffa
sig kännedom om verkliga förhållandet. Så inrotad var
misstron till den danske konungen, att, oaktadt alla
försäkringar om fred både af honom och de öfriga
makterna, Gustaf Adolf lät flera regementen stanna
hemma i Sverige långt ut på sommaren och först sedan
Christian börjat sitt tyska fälttåg lät befallning
afgå, att de skulle sändas ut till honom i Preussen.

I Maj månad 1625 mönstrade konung Christian sin här i
Holstein. Den utgjorde femtontusen man till fot och
tiotusen till häst. Skrifvelser från så väl Tilly
som kejsaren med varningar för alla krigiska företag
besvarades dermed, att det var de hotande rörelserna
af Tilly samt hans krigares svåra framfart, som tvungo
den Nedersachsiska kretsen att tänka på sitt försvar,
sedan man förut förgäfves klagat och sökt rättelse,
men ej erhållit annat svar, än att krigsfolket icke
kunde lefva af väder och vind.

Men väl inkommen i Tyskland fann Christian sig på
långt när icke så mottagen, som han väntat. Kurfursten
af Sachsen, hvilkens deltagande i förbundet han
skattade högre än alla Frankrikes och Englands
penningar, förblef på kejsarens sida, och icke
ens alla medlemmar af den Nedersachsiska kretsen
förenade sig med honom. Hans tåg gick öfver Elben
vid Stade genom Bremen och Verden samt öfver floden
Aller uppför Weser till staden Hameln, der han tog
sitt högqvarter. Det var helt nära Tilly, som stod
något högre upp vid Weser, och dagliga skärmytslingar
föreföllo. Konungen lofvade sig dock god framgång och
skref hem, »att Tilly ej var på långt när så stark
som man sagt.»

Ett oblidt öde hvilade dock öfver början af detta
krig. Konungen störtade med sin häst i en djup grop
utför Hamelns vallbacke. Hästen bröt halsen, och
konungen låg i två dagar mållös, sväfvande mellan lif
oeh död. Härunder framryckte Tilly, och Christians
generaler, som förgäfves bådo om vapenstillestånd,
lemnade den fördelaktiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:29:05 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/4/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free