Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallensteins afsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hellre välja konung Ludvig XIII i Frankrike till romersk konung, emedan denne, som icke hade någon son, icke skulle tänka på att göra riket ärftligt. Han vore en modig, förståndig och företagsam konung, och – Guds välsignelse följde honom. I sjelfva verket lyckades det icke för Ferdinand att på denna kurfurstedag få sin önskan i afseende på sonens val uppfyld. Men det var ej det enda, hvaruti han missräknade sig.
I denna fråga hade Richelieu en hand med. Enligt kurfurstarnes önskan hade han sändt Leon Brulart såsom Frankrikes sändebud till kurfurstedagen och vid dennes sida kapuciner-munken, pater Josef, en ytterst slug och hemlighetsfull man, som egde hans oinskränkta förtroende. Listig, trotsande och hersklysten, allt efter omständigheterna, mottog pater Josef aldrig några embeten. Brulart sjelf sade om honom: »Josef är en i grund förderfvad menniska, af kapucinern har han icke mer qvar än kåpan, af en kristen blotta namnet. Hans tankar gå blott ut på, huru han skall bedraga hela verlden, och kan han vinna kardinalens (Richelieus) förtroende, så betraktar han himmel och afgrund som lapprisaker.» Kejsaren skall hafva yttrat, »att kapuciner-munken med sin rosenkrans afväpnat honom, och huru trång än munkkåpan var, hade han dock der haft utrymme för sex kurhattar.
Han kunde ock med skäl yttra det, då alla beslut på kurfurstedagen fattades emot honom. Ligans trupper skulle till och med, så beslöts det, möta våld med våld, om den kejserliga hären, utan att förevisa någon kejserlig befallning, ville drifva dem ur deras qvarter. Pater Josef bedref hemliga underhandlingar med Maximilian och kurfurstarne rörande ömsesidiga fördelar som skulle vinnas, medan offentligen afhandlades freden mellan tyska riket och Frankrike. Och denna blef under riksdagens lopp en nödvändighet, som sjelfve Wallenstein måste erkänna.
Underrättelser inlupo nemligen, att den svenske konungen landstigit i Pomern, och från hertig Bogislaus kommo sändebud, som begärde hjelp mot honom. Något beslut i detta afseende träffades icke, eller kunde icke träffas, och kort derpå fick man höra, att Bogislaus måst mottaga svenska trupper i sin hufvudstad. Pater Josef föreslog en union mellan de katolska makterna, eller, om en sådan ej kunde komma till stånd, att man skulle förebygga hvarje understöd från Frankrikes sida af kejsarens fiender, och han ginge med sitt lif i borgen för sin konungs samtycke, blott man utan dröjsmål skrede till närmare förhandlingar.
Så skred man till det vigtiga steget att aflägsna Wallenstein. Denne hade blifvit uppmanad att personligen infinna sig i Regensburg, men uppgifves hafva lemnat ett af sina vanliga stolta, och vidtsväfvande svar: »Jag har der intet att göra, mitt verkliga qvarter har jag att taga i Frankrikes hufvudstad!» – Yttrandet står i smaband med hans mot denna makt fiendtliga planer, hvarutinaan han stod i begrepp att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
