Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Sveriges deltagande i det trettioåriga kriget. Svenskarne och det trettioåriga kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beqvämligen föras, och synes denna tiden icke lida, att
jag mig från Östersjön och flottan långt skiljer.»
På dessa grunder ville konungen föra blott ett
försvarskrig i Preussen, och han hoppades, att medlen
funnos dertill både i folk och dess underhåll. »Om
mig den provinsen pålagd vore» – säger han, sedan
han uppräknat det krigsfolk, hvaröfver kansleren
hade att förfoga – »ville jag till detsammas försvar
intet mer begära, och att underhålla folket skall
icke falla sig så svårliga besvärligt, om annars
tullen i Pillau sin devoir (pligt) görandes varder.»
»Dernäst att I menen i edert bref, att man kriget
bättre försvarsvis i Tyskland föra kan, och som våra
förfäder i Lifland ryssens välde brutit hafva genom
Reval stad, så skola vi genom Stralsunds stad göra
detsamma med kejsaren, så är väl detta ett licht
(ljust) exempel, men dock genom omständigheterna
alldeles ett annat. Ty ryssen hade icke en båt,
dermed han oss till sjös skada kunde, och icke
en man, som sig på sjön förstod, deremot hafver
denne otaliga vilkor skeppsutredningar att anställa,
hafver ock allaredan begynt sig till sjös att rusta;
felas honom, som verldens välde under sig hafver,
ock intet på folk, som vett och förstånd på sjön
hafva, så att ej ojäfvigt är, att, om honom gifves
tid, han ju blifver oss öfverlägsen. Hvad skulle nu
det hjelpa oss, att vi hålla Stralsund och fienden
vunne sjön (det Gud nådeligen afvända ville)? Är ock
intet till att göra, att man i hamnarne skeppen för
fienden ruinera kan, ty der han sina skepp liggande
hafver, förnimmer jag af konungen i Danmark, hafver
han sig således befästat, att man ej kommer åt att
göra honom skada. Hvarför hvar man icke till lands
söker afhända fienden hamnarne, ser jag inga medel,
hvar man i längden riket försvara skall.»
Rikskansleren gjorde invändningar mot ringheten
af den här, som konungen kunde ställa i fält mot
fiendens två starka härar. »Så måsten I dock besinna»
– svarade konungen derpå – »att fiendens härar äro
besvärade med långa distrikt och många garnisoner,
som alla med mannamakt hållas måste. Sedan består
fiendens saker mycket in fama (i ryktet), och der
han herradömet i marken förlorade, vore hans saker
slätta nog, och som vi ett ansenligt rytteri åt
Tyskland föra kunna, så är det antagligt, att man
ock i denna tiden, der fienden sitt rytteri afdankat
hafver, väl skall lätteligen komma i marken med honom
öfverens. Eljes är ock Tillys här långt aflägsen, så
att det mesta skall i Pomern och de qvarteren vara
gjordt, innan han skall kunna persvaderas (öfvertalas)
att komma Wallenstein till hjelp.»
»Hvad eljest uträttas kan eller icke, vet Gud
allena, som vilja till att begynna, kraft till
att fullfölja och lycka väl att ända mildeligen
förlänande varder, om det till hans heliga namns ära
och vår salighet lända kan, och kunnen I disputando
(genom edra invändningar) snarare evincera (bevisa)
besvärligheter än som jag möjligheter, hvarför jag
hvad jag att uträtta förmenar hellre i verket än in
antecessum (i förväg) pä papperet bevisa vill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
