- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
271

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Sveriges deltagande i det trettioåriga kriget. Svenskarne och det trettioåriga kriget - Förberedelser till kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verlden desto rättfärdigare»; Johan Sparre, »att ingå
förbund med alla omliggande grannar efter detta verket
ser vidt ut»; och Mathias Soop, »så vidt medlen vela
räcka till att utföra det (anfallskriget)».

Johan Skytte gick in på anfallskriget, »emedan
vi icke kunna på annat sätt vinna vårt syftemål, freden».

Efter slutad omröstning yttrade konungen:

»Edra vota äro på sådana skäl grundade, att den
som tviflar, antingen saken icke förstår, eller har
ondt sinne mot fäderneslandet. Att jag detta hafver
föreslagit, har varit orsaken, icke att jag sjelf
derom tviflat, att icke offensivum vore bäst, utan att
I nu haden frihet att yttra eder emot, och så mycket
mindre frihet härefter att tvista, om jag hafver
gjort rätt eller orätt. Jag finner intet tjenligare
till vår säkerhet, vår ära och en slutlig fred, än
att man modigt griper fienden an. Såsom jag hoppas,
att detta skall lända fäderneslandet till godo, så
hoppas jag, der annorlunda ginge, att mig sådant icke
räknas till ondo, ty jag hafver ingen annan afsigt
dermed än fäderneslandets välfärd.»

»Hvad elände jag sjelf lärer få deraf, det förutser
jag nog. Svårigheter att man för medellöshets skull
intet alltid kan förnöja hvar och en, hvaraf missnöje,
illvilja, obestånd. Medellösan sjelf. Oviss är ock
krigets utgång, hvarför jag icke sätter mitt hopp på
någon fåfänglig ära; jag har i danske konungen ett
exempel, uti hvad inre och yttre vedervärdigheter han
råkat. Jag är mätt på ära och söker ingen större.
Derför förser jag mig till eder, att I icke menen
mig hafva ärelystnad eller någon annan orsak härtill,
utan fäderneslandets välfärd och trygghet ensamt. Utan
huru allt löper, uttyder saken till det bästa hos
unga och gamla, att alla undersåtar blifva saken
välvillige. Och förmanar jag eder, att I det så
bedrifven, det antingen I eller edra barn ser härpå
en god utgång och ända, den oss Gud förläne. Jag ser
mig sjelf ingen rolighet mer hafva att förvänta förr
än den eviga roligheten.»

Dermed var saken afgjord bland dem, som på den tiden
stodo högst i Sverige.

Förberedelser till kriget.


Hvad Gabriel Gustafsson yttrade i rådet under
de vigtiga öfverläggningarna i Upsala, att man
borde söka alla medel till fred, var något som
öfverensstämde med Gustaf Adolfs egen åsigt. Derför
hade han skickat sina sändebud till Lübeck,
derför lyssnade han ock till den fredsbemedling,
som Christian i Danmark och hans svåger kurfursten
af Brandenburg erbjödo, den förre sannolikt för att
förekomma Gustaf Adolfs vidare framsteg och afklippa
vingarne på en örn, som redan började bortskymma
hans egna. Bemedlingsanbudet antogs emellertid både
af kejsaren och Gustaf Adolf, Danzig utsågs till
mötesort för ombuden. Afsigten förfelades dock redan
derigenom, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free