Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungen tager afsked af ständerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vakta eder för parti; och alltid så förestå edra
åhörare, hvilkas hjertan I hafven i edert våld och
hvilka I kunnen regera både till godt och ondt, att de
sig välvilliga och roliga förhålla och utgifva till
kronan och deras husbönder hvad de helst pligtige
äro. Det jag eder af hjertat vill hafva önskat.»
»Eder af borgerskapet väl jag ock hafva önskat, att
edra små kåtor[1] måga blifva stora stenhus, edra små
båtar stora skepp och farkoster, och att oljan i edra
krukor aldrig må tryta.»
»Den menige man och allmogen vill jag ock hafva
önskat, att edra ängar må grönska, edra åkrar bära
hundradefallt, så att edra lador må blifva fulla,
och att de i all ymnighet måga tilltaga och växa,
så att I med glädje och utan suckan kunnen utgöra
eder pligt och edra rättigheter.»
»Jag säger eder alla mitt varmaste farväl, kanske
för sista gången. Kanske se vi hvarandra för sista
gången!»
Vid dessa ord brusto tårarne konungen ur ögonen,
och en kort stunds tystnad inträdde. Alla de
närvarande voro ock djupt rörde. Man hörde i hela
salen snyftningar och suckar. Derefter bad konungen
med hög röst följande bön: »Herre, vänd dig till
oss igen och var dina tjenare nådelig. Uppfyll oss
tillika med din nåd, på det vi må glade vara i alla
våra lifsdagar! Gläd oss igen efter det du oss så
länge plågat hafver, efter det vi så länge olycka
lidit hafve. Bete dina tjenare dina gerningar, och
din härlighet dina barn. Herre vår Gud vare oss blid
och främje våra händers verk, ja, våra händers verk
främje Herren! Amen!»
Vi hafva anfört konungens afskedstal i det närmaste
ordagrant sådant som det finnes i Riddarhusets
protokoll[2], endast med några oväsentliga
förändringar, såsom att de främmande ord, hvilka
konungen begagnade – gereitzt, affront, assistance,
avancerat, occasioner, valediction, continuera,
beneficeras m. m. blifvit dels försvenskade, dels,
der det låtit sig göra utan att meningen lidit,
uteslutna. Slutorden hafva vi hemtat ur en på franska
språket författad historia om Gustaf Adolf[3].
Sedan allt var slut på rikssalen, samlades
ständerna på slottet, dit de voro bjudna till
middagsmåltid. Konungen var vid detta tillfälle
ännu mer än vanligt mild och vänlig, liksom ock
de inbjudne af stundens allvar voro mer än vanligt
känsliga för hvarje den älskade konungens minsta
ord. Mången var väl ock gripen af konungens uttalade
aning, att det må hända var sista gången som de sågo hvarandra.
Några dagar derefter firades grefve Abraham Brahes
begrafning på Rydboholm. Konungen och drottningen
voro der äfvensom pfaltzgrefven och hans gemål,
alla riksråden samt många andra förnäma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
