Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Gustaf Adolf vid Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Adolf vid Stettin.
Den lärde, i underhandlingar och beskickningar
mycket använde Adler Salvius beskrifver denna tidens
tyska furstar såsom veklingar, uppfödda i vällefnad
och odugliga i krig. I deras råd sutto inga soldater,
utan en svärm skrifvarekarlar och jurister, folk som
med romerska rätten ville afgöra allt, då kanonerne
ensamt kunde afgöra. Detta skrifvareväsen var ett
för de tyska länderna gemensamt ondt.
Den tyske furste, med hvilken Gustaf Adolf efter
sin öfverkomst till Tyskland först kom i
beröring, vederlade icke heller, hvarken genom sin
person eller genom sin omgifning, denna målning:
det var den gamle, sjuklige Bogislaus af Pomern.
Det första, som Gustaf Adolf uppstälde såsom mål
för sig, var att göra sig till herre öfver Oderns
utlopp. Derigenom vunne han en utgångspunkt af
största betydenhet. För att vinna detta mål måste
han bemäktiga sig de båda öarne Üsedom och Wollin,
hvilka ligga framför Grosse Haff och bilda de tre
sund, som utgöra Oderns mynningar, nemligen Peene,
Swine och Diewenow. Af dessa var det mellersta,
Swinemünde, det vigtigaste och ansågs, befästade,
beherska Odern. Det östra, Diewenow, var må hända vid
denna tid uppgrundadt, åtminstone synes det hafva
varit mindre begagneligt. Det första krigsföretag,
som konungen sjelf anförde, var riktadt mot
skansen midt för Wolgast, hvarmed början gjordes till
besittningstagaadet af Üsedom.
Konungen uttågade från Deenemünde i spetsen för
2,500 ryttare och 4,000 musketerare. Så snart
han fick skansen i sigte, såg han några kroathopar
uppställa sig på fältet framför densamma, under
det att fotfolket lämnade platsen och i båtar flydde
öfver till Wolgast. Kroaterne afbidade icke heller
det svenska rytteriets anfall, utan störtade sig i
oordning ned mot stranden i en pråm. Men de hade
icke kommit långt från land, så sjönk pråmen, och
de fleste drunknade. Konungen lät genast sitt folk
besätta skansen och förlade öfver natten ryttarne
i byarne rundt omkring. Det var den 30 Juni.
Den följande dagen ryckte konungen vidare fram emot
Swinemünde, dit han anlände den 2 Juli. Här funnos
på ömse sidor om sundet skansar, men ingenderas
besättning höll stånd. Så fort de kejserlige förnummo
fiendens annalkande, satte de i båtar öfver sundet
till Wollin, hvarpå båtarne uppbrändes och likaledes
skansen på Wollin. Svenskarne vunno i de wollinska
skansarne fyra små metallstycken.
Men nu kastade Gustaf Adolf sina blickar
på Stettin. Han fruktade nemligen, »att de
kejserlige skulle bemäktiga sig denna vigtiga stad
eller ock så förstärka sig, att de skulle kunna
hindra svenskarne derifrån» – såsom synes af hans
bref till rikskansleren. Torquato Conti hade också
verkligen försökt att öfverraska Stettin, ehuru det
misslyckats. Det var, med undantag af Stralsund,
den enda staden i hela hertigdömet, som icke nödgats
mottaga kejserlig besättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0287.html
