Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf vid Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra farligheter bör oss innerligen bedja, att den
nådige Gud mildeligen konungen bevara ville.»
Vi må nu kasta en blick på underhandlingarna.
»Den 11 Juli» – säger Grubbe – »var konungen med
hertigen i predikning på slottet och sedan qvar
hos hertigen till måltide. Samma dag hörde konungen
kurfurstens af Brandenburg utskickade.»
Det var en herr von Wilmerstorff, som kom för
att å sin herres vägnar anmoda Gustaf Adolf –
att vända om. Det ändamål, som Gustaf Adolf satt
sig före, främjades bättre – menade sändebudet –
genom fredliga underhandlingar än genom krig,
hvilket utom den ovissa utgången till följd af de
närgränsande protestanternes misstroende till Sverige,
äfven tjenade kejsaren till förevändning att hålla en
större krigsmakt i norra Tyskland. Nu borde konungen
samtycka till ett stillestånd. Då ville kurfursten
åtaga sig medlarekallet och hjelpa till fred.
Gustaf Adolfs svar andades en manlig öppenhet. »Jag
har lyssnat till de af eder andragna skäl» – sade
han – »hvarigenom min herr svåger vill afråda
mig från detta krig. Dock hade jag väntat mig från
honom en annan beskickning, nemligen att han snarare
skulle komma mig till mötes och till sin egen välfärd
förena sig med mig, sedan Gud nu så vidt hulpit mig
och då jag kommit hit endast för att befria de arma
ständerna och deras undersåtar från det förskräckliga
tyranniet och förtrycket af de tjufvar och
röfvare, som nu en tid bortåt plågat dem. Icke hade
jag väntat, att hans kärlighet skulle vara så lumpen
och ej begagna detta tillfälle, som Gud synnerligen
skickat, ja, att han icke en gång skulle vilja förstå
den klara och tydliga afsigten hos dem, som äro hans
fiender, icke skilja förevändningen från sanningen
och besinna, att, om också denna förevändning upphör –
det vill säga om man ej längre hade något af mig att
frukta – men snart skulle uppfinna en annan, för
att i alla fall qvarstanna i hans kärlighets länder.»
De uttryck konungen begagnade, och hvilka utvisa,
att han talade med en viss värma, stå i förhållande
till och låta förklara sig af den feghet och det
klenmod, hvilka lågo till grund för hans svågers
handlingssätt. Man häpnar verkligen för en enfald,
som kunde sätta i fråga och uttala inför konungen
sjelf det rådet – att vända om.
»Icke trodde jag heller» – fortsatte konungen - »att
hans kärlighet skulle hysa en sådan förskräckelse
för krig, att han derför stillasittande skulle låta
afhända sig allt sitt. Känner då icke hans kärlighet
kejsarens och hans anhängares afsigt att icke upphöra,
förr än den evangeliska religionen i riket blifvit
helt och hållet utrotad, och att han icke har annat
att vänta än att blifva tvungen att antingen förneka
sin religion eller lemna sitt land? Eller tror han
sig med böner och jämmer kunna ernå något annat? För
Guds skull, må han en smula betänka sig och en gång
fatta manliga beslut! Må han ställa sig för ögonen,
huru underbart Gud fato quodam necessario
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
