Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf vid Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag med skiftande framgång fört krig. Men att jag
nu, då jag genom Guds nåd kommit så vida, åter
skulle draga hädan, det kan ingen råda mig, icke
ens kejsaren sjelf, om han vill bruka sitt förnuft.»
Ett stillestånd kunde väl konungen under vissa
vilkor ingå på, att kurfursten ville uppträda
som fredsmäklare kunde han ock lida, men då
skulle det ske med vapen i hand, eljest tjenade
det till intet. Några hansestäder voro färdiga att
förena sig med honom, han väntade blott på, att ett
sådant der hufvud i riket (som kurfursten) gåfve
föredömet. »Hvad kunde icke de båda kurfurstarne af
Sachsen och Brandenburg uträtta tillsammans med dessa
städer! Gifve Gud att en Mauritius nu funnes[1].
Med sådant besked måste det kurfurstliga sändebudet
draga sina färde. Georg Wilhelm råkade värre ut än
han förestält sig, då han affärdade sitt sändebud med
den något stolta uppmaningen till sin svåger. Han
vände sig till sin nabofurste, Johan Georg af
Sachsen, och begärde hans råd och hjelp, men fick
ingen. Kurfursten af Sachsen trodde icke, »att den
upplyste konungen af Sverige skulle göra riket
något besvär». Magdeburgarne, hvilka, i anledning
af Gustaf Adolfs begäran om fritt tåg genom deras
stad, samtidigt rådfrågade sig hos Johan Georg,
erhöllo till svar, att de skulle komma i håg sin
»allerunderdånigsta lydnad mot kejsarens majestät
och det heliga romerska riket».
För Gustaf Adolf var emellertid under sådana
förhållanden intet att räkna hvarken på Brandenburg
eller Sachsen. Till Johan Georg hade han afsändt
tvänne skrifvelser redan på våren 1629, men syntes
derpå icke hafva erhållit något svar. Han stod
lika ensam, som han kommit. Äfven det föreslagna
förbundet med Frankrike syntes icke blifva något af.
Charnacé ankom i Juli månad till Stettin och erbjöd
sådana vilkor, att konungen ansåg sig kunna gå in på
dem, men då begärde han, att Charnacé skulle framlemna
koncepten till förbundshandlingarna. Detta skedde,
och der fann man konungens af Frankrike namn stående
främst i båda exemplaren. Gustaf Adolf fordrade,
att hans namn skulle stå främst i det ena exemplaret,
men derpå ville fransmannen alldeles icke ingå. »Man
ville icke» – skrifver Grubbe – »tillåta, att
det ringaste sken af jemförelse gåfves mellan de
båda konungarne.» Då förkastade Gustaf Adolf
hela förbundet. Han skref rörande denna fråga ett
bref till Ludvig XIII, hvari han yttrade, »att han
icke kunde föreställa sig, det hans majestät icke
skulle skänka honom sin vänskap på andra vilkor än
på bekostnad af hans heder, som han icke hade af
någon annan än Gud sjelf».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
