Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den första träffningen med de kejserlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Horn lät i sitt folk marschera upp och intaga densamma. Förföljandet
fortsattes härifrån, och man fann derunder, att fienden både med rytteri och
fotfolk fattat stånd vid en liten by, benämnd Falkenberg, vid pass
en svensk fjerdingsväg från Stoltzenberg.
Sedan Horn stannat för att se, vad fienden ämnade taga sig
till, men underrättelse ingick, att han fortsatte sitt återtåg och endast
hade sju kompanier ryttare till eftertrupp, gaf Horn befallning att
intaga den sista, af fienden nyss lemnade höjden. Men nu föll en så stark
dimma öfver hela trakten, att man knappt kunde se handen framför sig,
och det var alldeles omöjligt att se markens beskaffenhet som fiendens styrka
och ställning. Horn ville emellertid genom att jaga fiendens eftertrupp in på
hans fotfolk bringa honom i oordning och uppehålla hans marsch, tills Thurn
med fotfolket och artilleriet kunde hinna fram. Baudissin fick derför
befallning att angripa.
Den djerfve och tappre rytteriöfversten skyndade åstad. Först
sände han trenne af sina ryttarekompanier emot fiendens
enligt uppgift sju kompanier starka eftertrupp, och följde sjelf
efter med hela regementet. För de tre kompanierna gick det förträffligt. De kastade
kastade fienden tillbaka; men när Baudissin sjelf kom fram och ville fullfölja framgången,
stötte han på fiendens musketerare, hvilka mottogo honom med så mördande gevärssalvor, att han, sedan det fiendtliga rytteriet åtar hunnit samla sig, måste draga sig tillbaka.
Anloppen mot de kejserliga förnyades af andra rytteriafdelningar och hade väl någon, men icke
afgörande framgång. Dimman långt ifrån att skingra sig blef allt tätare. Det var omöjligt att se
eller träffa hvarandra, och inga befallningar kunde utdelas. Det gick nästan på en slump. Så ofta rytteriet ryckte mot fienden, träffade det också alltid på hans musketerare, så att det måste vända om och till följd af dimman skingrade sig samt först kunde uppsamlas vid det bakom stående fotfolket.
Fienden förföljde dock icke de tillbakakastade rytteriafdelningarna.
Någon stor förlust uppkom icke å svenska sidan, och endast dimman hindrade att
fullkomligt nedgöra fienden, som förbi Schiefelbein lyckligt undkom till Gartz.
Sådant var svenskarnes första sammanträffande med de kejserlige i detta tyska krig.
Gustaf Adolf, som i Stralsund fick veta om Horns aftågande från Stettin, befann
sig i mycken oro öfver utgången och skyndade den 12:e från Stralsund för att komma
närmare krigsskådeplatsen. Han inträffade den 16:e i Greifenberg, dit Horn med
Kniphausen och Baudissin samma dag anlände, berättande för honom om utgången af
striden.
Kniphausen qvarlemnades med de preussiska trupperna framför Colberg,
men med fotfolket återvände konungen till lägret vid Stettin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
