Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilly i Neu-Brandenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här en vall omkring staden, på hvilken Tilly hade bort uppföra sina
kanoner, men nu stälde han dem på fältet, hvarigenom han förbrukade
mycket krut utan att synnerligen mycket kunna uträtta, ty vallen
hindrade kulorna att träffa muren lägre än 4 alnar från marken.
»De våra hade en post på vallen, som icke var vederbörligen
befästad (såsom mig berättats) och derför lätt att anlöpa, och efter att
de våra, sedan fienden kommit i handgemäng, måste draga sig tillbaka
genom en vallport, så trängde fienden sig tillika med dem in i
staden».[1] Det var under pågående gudstjenst. Så väl vid porten
som sedan in i sjelfva staden värjde sig svenskarne tappert. I sjelfva
muröppningen stupade 400 fiender. I kyrkan stod presten på predikstolen
och predikade, när fienden rusade in, och han blef ögonblickligen
skjuten till döds, under det att de rysligaste dåd utöfvades på
män, qvinnor och barn. Men öfvermakten var för stor. Tilly hade
en half timme förr än stormningens början uppfordrat staden och då
tillbjudit godt qvarter. Men Kniphausen, som icke ett ögonblick
tvekade att lyda konungens befallning och enligt hans löfte var öfvertygad
om, att undsättning i hvarje ögonblick kunde komma, stod fast
vid sitt beslut att försvara sig till det yttersta.
Af ofvan anförda skäl uteblef undsättningen, och den segrande
fienden skonade ingen. Det blef ett förfärligt blodbad derinom. »I
kyrkan, på gatorna och i borgarhusen» – skrifver Horn – »blefvo de
oskyldiga borgarena lika väl som soldaterne med deras officerare
nedhuggne, fruar och jungfrur kränkta, och hela staden utplundrad.» Af
den svenska besättningen jemte borgarena nedhöggos i allo 400 man.
Kniphausen sjelf, hans hustru och barn samt omkring 20 soldater,
hvilka lyckats rädda sig till rådhuset, blefvo der tagna till fånga. Detta
ansågs som den största förlusten, ty Brandenburg kunde lätt återtagas,
sedan fienden dragit sina färde. »Är alltså» – skrifver Grubbe – »om
icke generalmajoren (Kniphausen) vore fångad, litet härmed förloradt,
eftersom fienden fast mera förlorat hafver.»
Brandenburg stormades den 9 Mars. Ett par dagar derefter fick
konungen underrättelse derom, och han skyndade genast att skrifva till
Kniphausen för att trösta honom i olyckan och försäkra honom om,
att han (konungen) ville göra allt för hans snara utlösande. »Emedan
det behagat den allrahögste» – heter det för öfrigt i denna skrifvelse
– »att sätta er på ett sådant prof, och vi tillika se, att vår hittills mot
de kejserliga i dylika fall visade mildhet icke gjort på dem något
intryck, så måste vi hädanefter rätta oss derefter.»
Tilly tycktes genast efter Brandenburgs eröfring vilja gå mot Horn.
Men denne hade intagit en god ställning vid ett pass, och Tilly vände
sig nu söder ut i riktning mot Schwedt. Konungen, som icke var
försedd med tillräckligt folk att våga en strid, tillkallade skyndsamt Horn,
men det befans snart, att Tilly äfven afstod från att gå emot konungen.
Han gick nemligen tillbaka till Ruppin på väg till Magdeburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
