Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Eröfringen af Frankfurt an der Oder och Landsberg
- Leipziger-konventet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro hufvudpunkterna i den afdelning af det trettioåriga krigets historia, som afhandlar Magdeburgs öde.
Leipziger-konventet.
Medan Tilly efter underrättelsen om Frankfurts fall, såsom Gustaf Adolf beräknat, drog sig tillbaka, och medan faran för Magdeburg växte, tilltog konungens oro, helst som svårigheterna att komma staden till undsättning voro mycket stora. Han måste nemligen lemna sin trygga ställning vid Odern och rycka längre fram än som var öfverensstämmande med en försigtig krigskonst, och furstarne i de länder, hvilka han för detta ändamål skulle genomtåga, Brandenburg och Sachsen, voro ingalunda att påräkna såsom gynsamt stämda för honom.
Huru det var bestäldt med dessa kurfurstar och förnämligast med kurfursten af Sachsen, som var och sjelf äfven ville vara den förnämste, ådagalade förhandlingarna på furstekonventet i Leipzig, hvilket hade sin sista sittning den 2 April, samma dag som Gustaf Adolf ryckte fram i slagordning
mot Frankfurt.
Det af Johan Georg uppgifna ändamålet med konventets sammanträdande var att förbereda en förlikning
mellan de katolska och protestantiska ständerna i kyrkliga frågor. Men han tvangs af omständigheterna att, ehuru motvilligt, taga ett steg längre. De vid mötets öppnande gjorda framställningarna betyga, att man ville framhärda i vördnaden för kejsaren, men då man tillika ville upprätthålla rikets författning och frihet, så hade man i och med detsamma uppstält för sig tvänne mål, hvilka svårligen läto sig förena.
Lemnad åt sig sjelf, skulle Johan Georg helt säkert följt de råd, hvilka gåfvos honom både af ligan
och af svärsonen, Georg af Hessen, nemligen att endast hålla sig till de kyrkliga tvistefrågorna,
men nu var stämningen hos de öfriga furstarna sådan, att han skulle hafva förlorat deras förtroende och sålunda sin framstående plats som deras hufvud, om han fasthållit denna åsigt. Ty dessa ville en väpnad neutralitet, som i sjelfva verket var lika mycket, om icke mera, riktad mot kejsaren än mot Gustaf Adolf. Emellertid hade i de fem första sittningarna de kyrkliga angelägenheterna blifvit afhandlade, då det brandenburgska sändebudet von Götz, som kort förut varit hos Gustaf Adolf, uppträdde och yrkade på nödvändigheten af en krigsförfattning.
Nu kom kurfursten i en brydsam ställning, men måste dock beqväma sig till att mottaga ett förslag, enligt hvilket protestanterne efter ligans föredöme skulle upprätta en krigshär. Det kejserliga krigsfolket i Italien, som skulle afgå till Tillys förstärkning, skulle icke tillåtas genomtåga de protestantiska länderna och evangeliske officerare skulle återkallas ur kejsarens och ligans tjenst. Några dagar derefter förklarade sig likväl Johan Georg bestämdt emot en sådan förening. »Hotades den augsburgska bekännelsen, då ville han till sista andedraget försvara sig, men äfven blifva kejsaren trogen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0323.html
