- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
319

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf och Georg Wilhelm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbund och inläggande af svensk besättning i Berlin. Sedan konungen återkommit från Landsberg till
Frankfurt, infunno sig också Georg Wilhelms sändebud. Konungen sjelf hyste det bästa hopp, att denna sak skulle kunna ordnas efter önskan. »Äro vi nu i verket att sluta med kurfursten af Brandenburg ett sådant förbund som med fursten af Pomern» – skref han till rikskansleren.

Men Brandenburgs tillmötesgående var en följd af skrämsel och sjönk lika hastigt tillbaka igen. Tilly nalkades nemligen Berlin, på väg, såsom det berättades, att möta Gustaf Adolf. Han vände dock
tillbaka till Magdeburg och började med fullt allvar pådrifva belägringen af denna stad, och med
faran försvann äfven Georg Wilhelms benägenhet att närma sig sin svåger. Gustaf Adolf fordrade att få inlägga besättning i Küstin, och då detta vägrades, affärdades sändebuden med det besked, »att konungen ville sjelf strax följa efter. Han kunde icke tro, att kurfursten för Küstrins skull ville äfventyra Magdeburgs fall, utan att han skulle annorledes betänka sig, när konungen komme närmare».

Sedan hären blifvit samlad och nödiga befallningar blifvit utfärdade till Horn, som skulle föra befälet vid Odern och Warthe, bröt Gustaf Adolf den 1 Maj upp mot Berlin. Från Köpenick, en liten stad vid Spree, ej långt från Berlin, sändes grefve Ortenburg in till denna stad att underhandla med Georg Wilhelm och visa nödvändigheten af att lemna Küstrin. Grefven mottogs med många
artighetsbetygelser, men återkom utan att hafva vunnit något, och strax derefter kom markgrefve Sigismund och anhöll, att konungen ville låta sina ombud öfverlägga med kurfurstens. De sammanträdde i Berlin den följande dagen, det var den 2 Maj.

Konungen fordrade nu utom Küstrin äfven Spandau. Sådana pass kunde han icke, hvilken försäkring än kurfursten afgaf, lemna i sin rygg, med mindre han hade sin egen besättning derinne, »ty voluntas hominis är ambulatoria» (menniskans vilja är ostadig) – sade han – »och följer gemenligen lyckan efter[1]. Emellertid kom kurfursten sjelf jemte hela
sitt hof och fruntimret sin kunglige svåger till mötes en half fjerdingsväg utanför Berlin.

När de höge svågrarna möttes, samtalade de en stund med hvarandra, hvarpå kurfursten önskade att rådgöra med sina herrar. Härunder samtalade konungen med kurfurstinnan och hennes moder, enkekurfurstinnan af Pfaltz. Men kurfursten återkom och förklarade, att han icke kunde gå konungens önskningar till mötes. Det väckte, såsom naturligt var, Gustaf Adolfs både förundran och missnöje, och han var redan färdig att vända om, då furstinnorna öfvertalade honom att följa med till staden för att der fortsätta underhandlingarna. Konungen biföll och besökte sålunda för tredje gången Berlin, om vi få antaga


[1] Detta berättas i ett bref från Gustaf Horn, skrifvet i Küstrinska förstaden den 26 April.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free