- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
327

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magdeburgs fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var i sjelfva verket med tvekan, som Tilly beslutat sig för att våga en stormning, ehuru han,
när alla omständigheter togos rätt i betraktande, knappast hade något mer än detta och, å andra sidan, belägringens upphäfvande att välja på. Gustaf Adolf kunde nemligen i hvarje ögonblick komma framryckande, och Tilly var öfvertygad om, att kurfursten af Sachsen skulle förena sig med konungen. Han hade också, när denne närmade sig Elben, återkallat sitt folk från Dessau-bryggan och andra orter i trakten omkring, så att vägen till Magdeburg för Gustaf Adolf var fri, om Kursachsen förenade sig med honom. Att återigen invänta Gustaf Adolf och våga en drabbning framför stadens murar hade må hända varit mera äfventyrligt.

Helst hade väl Tilly sett om staden dagtingat. Ty äfven en stormning, om den misslyckades, hade i
följe med sig vidtutseende svårigheter. Först och främst skulle derigenom de belägrades mod ökats,
men äfven protestanternes i vidsträcktare mån, och för Tilly hade intet annat återstått än att draga
sig tillbaka. Besittningen af Magdeburg var för båda de stridande parterna af en oberäknelig vigt,
och allas blickar voro derför fastade på utgången af den långvariga belägringen.

Den 9 Maj på aftonen höll Tilly krigsråd. Här yrkade Pappenheim, att man tidigt följande morgon borde företaga en allmän stormning. De öfrige öfverstarne instämde också med Pappenheim. Men Tilly hyste fortfarande betänkligheter. Utan tvifvel hade han också skäl för sin åsigt, då man ännu ej kunde se på murarne någon betydligare öppning, oaktadt den häftiga kanoneld oafbrutet underhållits de sista trenne dagarne tills nu på eftermiddagen. Emellertid beslöts att stormningen skulle begynna klockan 5 påföljande morgon. Fem kanonskott skulle vara tecknet och lösen »Jesus Maria».

Till följd häraf lagade man sig i ordning, och deraf uppstod detta buller som hördes in i staden. Men det öfverenskomna tecknet uteblef på utsatt tid. I stället kallades öfverstarne till nytt krigsråd. Tilly var ännu lika tveksam, och meningarna voro verkligen delade, om det vore rådligt att företaga en stormning vid dagsljus. Men Pappenheim stod fast vid sin åsigt och drog flertalet med sig. Tilly måste så godt som mot sin vilja gifva efter. Det var klockan 7 på morgonen.

Nu ljödo de fem kanonskotten och alla skyndade till sina poster. Pappenheim skulle storma från Neustadt, den norra förstaden, en Mansfeld från Sudenburg den södra förstaden. Tilly sjelf skulle anfalla öster ifrån vid Elbebryggan, hertig Adolf af Holstein vid Kröcken-Thor.

Pappenheim hade till en början det lättaste arbetet, enär grafven framför stadsvallen här var fri från vatten. All stormningsredskap var i förträfflig ordning, och de första fiender, som möttes – en postering af 15 man vid vallen nederst utmed stadsgrafven – nedgjordes, hvarpå vallen bestegs. Men vid stadsmurens bröstvärn mötte kraftigare motstånd. Dock trängde Pappenheim och hans folk fram och strömmade redan in på närmaste gata, då de mötte Falkenberg, som just nu kom ilande från rådhuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free