Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magdeburgs fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade i hast samlat några hundra man, men med dessa angrep han så beslutsamt och hastigt
pappenheimarne, att han kastade dem tillbaka först till muren och sedan öfver denna och vallen. Ett nytt kejserligt regemente stormade fram till undsättning och strömmen af anfallande fiender brusade åter mot Neuwerk. Men de mottogos med mannamod. Det var ej så lätt att för andra gången komma in i staden. Men då drefvo förrädarne sitt spel och öppnade en port »närmast vattnet», hvarigenom fienden insläpptes.
Nu skyndade Falkenberg åt detta håll, men träffades i samma ögonblick af en kula och föll till marken. Med honom föll äfven möjligheten att försvara staden. Väl började stormklockorna gå och kalla borgarena till vapen, väl sköt man från husen och en modig officer satte sig i spetsen för ett nytt anfall mot pappenheimarne, men den ende som kunde gifva sammanhang åt rörelserna var borta. Bestörtning och rådlöshet intogo alla sinnen, och allt upplöste sig i ett oredigt virrvar, under det att de kejserlige från alla håll ryckte fram, bestego murarne och inträngde i staden.
Det var egentligen Pappenheims djerfva stormning jemte förräderiet, som afgjorde saken. Mot hertigen af Holstein kämpade vid Kröcken-Thor administratorn med kraft, så ock den del af besättningen, som hade att motstå Mansfeld. Men när pappenheimarne fingo vägen genom staden fri, skyndade de att anfalla försvararne i ryggen, och nu var äfven på dessa punkter allt motstånd fåfängt. Administratorn sårades och togs till fånga. Klockan 10, efter tre timmars strid, var staden eröfrad.
Nu följde de sista timmarne för det Magdeburg, som då var, timmar så fulla af rysligheter och fasor,
att äfven sådana tilldragelser som slagtandet i Passewalk och Neu-Brandenburg dervid förblekna. Alla
mensklighetens onda lustar voro under dessa timmar lössläppta. Man bröt ned, man roffade, man tvang
innevånarne att framlemna sina dyrbarheter, och så följde mord och till sist mordbrand. Vid middagstiden stod hela staden i ljusan låga och liknade ett flammande eldhaf.
»Med ingen» – yttrar Salvius i sitt ofvan anförda bref – »hafva de värre än med presterne umgått, först dräpit dem bland deras böcker, sedan tändt eld på dem och böckerna. Hustrurna och döttrarna hafva de bundit efter hästarna och släpat åt lägret, der skändat och jämmerligen handterat dem. S:t Johannis kyrka hafver varit full med qvinfolk; den säges de hafva tillspikat utantill och så uppbränt. Kroater och Valloner hafva jämmerligen tyranniserat, kastat barnen i elden, bundit de förnämsta och skönaste borgerskor vid steglädret, de der löpande hafva måst följa dem ur staden, hafva stuckit spetsarne genom små barn, häfvit dem dermed upp, svängt dem kring spetsen några gånger och dermed kastat barnen af spetsen i elden.»
De kejserligt sinnade i staden angifver Salvius till 300 och berättar, att när fienden kom in, så hade de lupit till och förment sig vara välkomne, men blifvit till största delen nedhuggne. Grubbe säger,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
