Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Magdeburgs fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föröfvade grymheterna, i synnerhet för den rysliga branden, som ej kunde släckas, och hvars ursprung
ingen kunde förklara. De behjertade så väl den gamla, vackra och mäktiga stadens undergång som den
omständigheten, att de sjelfve, oberäknadt qvarteren, der kunnat hemta betydliga bidrag till underhåll för sitt folk. »Historieskrifvarne äro orättvise» – tillägger han – »mot Tilly och krigshöfdingarne, när de påstå, att desse haft sin glädje af stadens uppbrännande.»
Rörande sjelfva uppkomsten af branden, hvilken utbrast samtidigt på 50 eller 60 ställen, om den härrört från de kejserlige, hvilka dermed velat bryta borgarenas motstånd, eller från borgarena sjelfve, hvilka dervid skulle hafva följt ett råd af Falkenberg att sticka staden i brand, om fienden bemäktigade sig densamma – derom sväfvar man i okunnighet.
Den 12 Maj kom Tilly in i den förstörda staden. Vid domkyrkan mottogs han af predikanten, som upprepade en strof ur den romerske skalden Virgilius:
»Venit summa dies et ineluctabile fatum
Dardaniæ; fuimus Troes! fuit Ilium et ingens
Gloria Teucrorum...[1]
Denna erinran om det gamla Trojas fall och tillika om förgängligheten af all mensklig storhet skall hafva rört Tilly. Och när han blickade sig omkring bland de ramlande husen och askhögarne, fann han der i fullt mått bekräftelsen på det förfärliga öde, som öfvergått denna Nordtysklands skönaste och rikaste stad. Här såg man små dibarn fasthängande vid sina dödade mödrars bröst eller sökande bakom sina föräldrars döda kroppar ett skydd, som dessa ej mer kunde lemna dem; der sprungo andra, något mer försigkomne, utefter gatorna och ropade på föräldrarne med en röst, som kunde röra en sten på fältet till förbarmande – yttrar Khevenhiller.
Man var som bäst sysselsatt med undanskaffandet af de döda kropparne och rensandet af hufvudgatorna till det högtidtiga intåget, som skulle ske följande dagen, så att det var det bästa tillfälle i verlden att öfverskåda eländet. Må hända dallrade också i Tillys bröst återljudet af den fångne administratorns ord, då denne framfördes till honom. Tilly hade förebrått honom hans uppror mot kejsaren, men fursten hade svarat: »Gud skall en gång hämnas dessa grymheter; blod kan endast med blod aftvättas, och Tillys ära har fått sin graf under Magdeburgs ruiner.»
Den 13 Maj höll Tilly sitt intåg omgifven af sina officerare. Vid stadsporten mottog han de eröfrade fanorna, hvilka sedan buros framför honom och uppstäldes framför domkyrkodörren. Vid dånet
af kononer och handgevär sjöngs här Te Deum. Från kyrkan red segraren med sitt följe genom den olyckliga stadens gator och var dervid till utseendet rörd.
[1] Kommen är Trojas yttersta dag och kan ej fördröjas. Troer vi voro! Ilion var och Dardanernes ära. (Adlerbeths öfvers.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0336.html
