- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
340

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf vinner fast fot vid Elben - Johan Georg nödgas anhålla om förbund med Gustaf Adolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

städerna, men nu hafver ock detta en ände. Med ryttarne, som ej dermed velat sig nöja, har man
ingen ordning kunnat hålla; de hafva endast lefvat af oordentligt och otillbörligt plundrande... så att nu mer intet är till fångs hvarken för dem eller soldater i städer eller på landet.»

Allt detta oaktadt var dock ställningen i alla afseenden bättre hos svenskarne än hos fienden.

Tillys och Gustaf Adolfs möte vid Werben var blott liksom en inledning till hvad som komma skulle, men en inledning, som var af natur att ingifva den förre ganska mycket bekymmer. Hans tåg till Werben skall hafva kostat honom inalles 6,000 man. Nu fick han sin förstärkning. Kejsarens italienska här, 20,000 man stark, var i antågande under Fürstemberg. Han hade i den nästföregående månaden tvungit den schwabiska kustens ständer att afväpna och derefter ryckt in i Franken, der han hade samma framgång. Nu gälde det landtgrefven af Hessen, då befallning kom från Tilly, att Fürstemberg ofördröjligen skulle skynda till Magdeburg, hvarest och i Thüringen alla förfogeliga
trupper sammandrogos, medan en ny här under Fugger värfvades i Franken för att gå mot Hessen.

Gustaf Adolf fick också förstärkning. Hans drottning kom i Juli öfver från Sverige och medförde 8,000 man, hvilka landstego vid Peenemünde. Dit kom ock Hamilton med den i England värfvade hären af 6,000 skottar. De skulle hafva landstigit vid Wesern, men de hade blifvit vinddrifna till sundet och fingo då befallning att tåga till Pomern. Derifrån fick Hamilton befallning att begifva sig till Frankfurt. – Af de från Sverige öfverkomna trupperna sändes hälften till Meklenburg, den andra hälften kom med Gustaf Horn till Werben.

Dermed tilltogo dock äfven svårigheterna för underhållet, och konungen såg redan ingen annan utväg
än ett återtåg, som, utom det skymfliga deruti, under för handen varande omständigheter äfven
skulle i väsentlig mån bidraga att nedslå modet hos protestanterna och tillintetgöra frukterna af de
hittills vunna fördelarna.

Då ankom en befallning från kejsaren till Tilly, som med ens förändrade allt. Det var befallningen
att angripa Kursachsen.

Johan Georg nödgas anhålla om förbund med Gustaf Adolf.


När Tilly lemnade Tangermünde och drog söder ut, var Gustaf Adolf i fullkomlig ovisshet om, hvart
han ämnade sig och hvad han hade i sinnet. Man anade att han gick till Thüringen för att förena sig med Fürstemberg, men hvad som sedan skulle följa, om han nu skulle på fullt allvar vända sig mot Hessen eller mot Kursachsen – de enda hvilka ännu återstodo för kejsaren att afväpna – eller om han skulle åter tåga ned mot svenskarne – derom sväfvade man i fullkomlig ovisshet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free