Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Georg nödgas anhålla om förbund med Gustaf Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Adolf sjelf var vid ett mörkt lynne. Utan tvifvel var denna tid efter Magdeburgs fall, såsom
Geijer säger, »den svåraste tid Gustaf Adolf tillbragt i Tyskland.» Men då ankom ett sändebud från kurfursten Johan Georg. Det var en ryttmästare Vitzthum. De underrättelser han medförde höllos hemliga – skrifver Clas Horn till pfaltzgrefven – men de hade till följd, att konungen den 14 Aug. bröt upp från Werben och drog sig öfver Rathenow till Alt-Brandenburg. På vägen kom ett nytt bud från kurfursten. Gustaf Adolf slog läger tre mil söder om Brandenburg, att vara närmare till hands för hvad som kunde inträffa. Här i Brandenburg kom Vitzthum för andra gången till konungen med bud från Johan Georg. Det var den 20 Augusti, och konungen bröt samma dag upp med 5,000 ryttare söder ut på vägen till Wittenberg.
De täta buden från Johan Georg påminna om tiden närmast före Magdeburgs fall, ehuru förhållandet nu var ett omvändt. Det var nemligen icke Gustaf Adolf som nu sökte vinna kurfursten, utan denne, som sökte vinna den så många gånger med stolta ord tillbakavisade konungen af Sverige. Faran stod nu utanför kurfurstens egen dörr, och den stund nalkades, då han skulle, enligt sin systers ord, »krypa i jernskjortan», eller underkasta sig kejsaren. Utan tvifvel hade det gått med Johan Georg som med furstarne och städerna i de schwabiska och frankiska kretsarne, om icke bakom honom funnits en makt, till hvilken han kunde lita sig – nemligen Gustaf Adolf och dennes bepröfvade krigshär. Denne genomskådade förhållandena och fann att för den stolte fursten snart icke skulle finnas annat medel än att sjelf anhålla om det dittills försmådda förbundet, och derför lemnade han Werben och drog till Brandenburg, hvarifrån han lika lätt kunde, i fall förhållandena så fordrade, verkställa sitt tänkta återtåg, som gå framåt.
Icke utan belåtenhet omfattade Tilly tillfälle att mot de oöfvade sachsarne aftvå den nesa, som hans
fåfänga försök att öfvervinna Gustaf Adolf vid Werben förorsakat honom. Han innehade också en förträfflig ställning vid Magdeburg midt emellan kurfursten och Gustaf Adolf, med fritt val att vända sig mot hvilkendera han ville, under det att Tiefenbach i Schlesien stod färdig att med 10,000 man från östra sidan infalla i Sachsen. Hade Tilly med ens fallit öfver Sachsen, så är det utom all fråga att han betvingat Johan Georg. Men denna beslutsamhet och raskhet i handling, det enda vilkoret för framgång, var just det som den gamle fältherren saknade.
Det var i Eisleben som Tilly den 18 Aug. förenade sig med Fürstemberg. Han blef der liggande en vecka, hvarunder han sökte på underhandlingens väg vinna sitt mål i afseende på Johan Georg. Denne befann sig i Merseburg, en stad vid Saale-floden sydost om Eisleben. Hans här, under anförande af Arnim, stod sedan den 13 Aug. i ett läger vid Leipzig. Den utgjorde omkring 12,000 man. Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
