- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
342

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Georg nödgas anhålla om förbund med Gustaf Adolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Georg begaf sig sjelf till sin här, sedan han fått underrättelse om Tillys och Fürstembergs förening.

Den kejserlige fältherrens sändebud fordrade af honom att han skulle förena sin här med kejsarens för att utdrifva rikets fiender, svenskarne, och tillika utlemna alla samlade förråd. Johan Georg svarade undvikande, men bröt upp med sin här och gick till Torgau vid Elben sydost om Wittenberg. Det var den 22 Augusti. Tre dagar derefter ryckte Tilly fram till Halle, hvarifrån han ytterligare sände en skrifvelse till Johan Georg, uppmanande honom att afstå från allt vidare motstånd.

Adler Salvius, som på konungens kallelse kommit till högqvarteret i Juli och sedan qvarblef der i tre månader, skrifver hem till ett riksråd: »Kursachsen har varit mycket betänksam och dröjande och hafver hållit det för oförsvarligt att inlåta sig med en konung, hvilken kommer såsom fiende på tysk botten, emot sin edsvurne kejsare, och hade vi svåra sent bragt honom dertill, hvar icke Tilly hade drifvit honom ... Tilly föll in i landet, tog Merseburg med våld, plundrade Scheiditz, brände upp en hop byar, gick för Leipzig, tog både stad och slott och körde således Sachsen att läsa: allas ögon lita till dig, Herre – emot konungen.

»Härutinnan» – säger Salvius vidare – »begick Tilly, enligt allas åsigt i den svenska hären, ett stort fel. Ty i stället att han hade kunnat bruka sina jesuitiska satser, strukit kurfursten om munnen, ljugit honom full och lofvat honom allt hvad han begärde och sålunda antingen dragit honom på sin sida – något som underlättats af hans afund mot konungen och hans benägenhet för kejsaren –eller åtminstone hållit honom i ovisshet och låtit honom förstöra sig sjelf midt emellan hans egen och konungens härar – i det stället tvang han kurfursten att förena sig med konungen.»

Så långt Salvius. Hans bref visar oss hvad som förmådde kurfursten att till slut kasta sig i den
svenske konungens armar. Det var de kejserliges framfart i hans land, sedan Tilly den 26 Augusti
öppnat fiendtligheterna. De plundrade och brände städerna, den förfärliga framfarten i det hittills
från krigets fasor skonade landet, de flyende invånarne, hvilka anropade kurfursten om hjelp –
allt detta var sådant, att det upprörde den i allt sitt vankelmod gode fursten. En mängd af de
klagoskrifter, som i Torgau lemnades till Johan Georg, finnes ännu i behåll och skildrar i all sin
nakenhet det förskräckliga elände, som åtföljde den tidens krigssätt[1]. Den 29 omslöts Leipzig. Tilly kom sjelf dit med hufvudhären den 3 September, då stadens borgerskap tvang kommendanten att dagtinga,
fruktande att i annat fall undergå samma öde som det olyckliga Magdeburg.

Det var Amim, som fullbordade och afslutade underhandlingarna emellan Gustaf Adolf och Johan Georg, till hvilken ända han trenne gånger besökte den förre. Konungen emottog honom med låtsad köld.


[1] Mankell: Svenska krigshistoriens märkvärdigaste fältslag. 1: 76.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free