- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
345

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det stora krigsrådet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Från den sachsiska hären redo konungen och de båda kurfurstarne tillbaka till dea svenska hären, som stod uppstäld i slagordning. Det var en helt annan syn. Det var ett småväxt och magert folk i slitna drägter; äfven hästarne sågo små och utsvultna ut; sjelfva krigarnes anleten förrådde ett blygsamt och stilla väsende, som om de alldeles glömt de många redan vunna segrarne. Skotten Monroe säger, »att emedan svenska hären under natten legat på ett upplöjdt fält, voro soldaterne fulla af dam och smutsiga som köksdrängar, hvaröfver sachsarne gjorde sig lustige.»

Emellertid visste väl både kurfurstarne och deras officerare hvad denna oansenliga här dugde till,
så att intrycket af den uppstälda hären borde för dem vara af föga betydelse. Men att ett föga
smickrande tal om de svenska soldaterne i anseende till deras yttre uppträdande var gängse bland de
högre i Tyskland, synes framgå af följande uttryck i ett bref från kurfursten Johan Georg. »Fotfolket» – säger han – »är ej så dåligt, som man velat inbilla oss; kompanierna äro visserligen många, men något svaga, hvarföre de starkare behöfva sammanställas; för öfrigt äro de icke allenast tillräckligt utan till och med öfverflödigt försedde med ståtlige officerare, så att på befäl är ingen brist, ehuru ställningen till batalj är olika vår.»

Sedan den svenska hären blifvit tagen i betraktande, samlades kurfurstarne och de sachsiske så väl som konungens högre officerare i den senares tält till stort krigsråd. Man såg der bland de förre Arnim samt en hertig af Sachen-Altenburg, bland de senare Gustaf Horn, Johan Banér, Teufel m. fl. Öfverläggningsfrågan rörde sättet, huru man skulle angripa fienden, »antingen man skulle söka uttrötta honom partivis eller leverera honom ett öppet fältslag.»

Kurfursten af Sachsen yrkade på det senare. »På annat sätt» – sade han – »kan icke fienden bringas ur mitt land!» – framhållande tillika omöjligheten för hans land att en längre tid underhålla två så stora härar, »med hvad flera skäl han på benen bragte» – skrifver konungen. Gustaf Adolf talade för den förra åsigten. »Tilly skulle aldrig» – sade han – »våga sig ut på öppna fältet, utan intaga en befästad ställning, der han icke utan stor fara kunde angripas. Man
borde ock besinna det uppenbara äfventyr och den stora fara, som icke allenast begge de förenade
härarne och kurfurstarnes länder, utan jemväl hela den gemensamma saken sattes uti, om man på en gång läte allt bero på utgången af en drabbning. En krona och tvänne kurfurstehattar stodo dervid på spel.» – »För mig är det väl icke så farligt», tillade han, »Östersjön och Sveriges flotta skola nog beskydda mitt land, äfven om jag med hären skulle blifva på platsen, men hur skall det väl gå med eder?»

Konungen föreslog derför, att man icke skulle gå rakt på Leipzig utan på en omväg öfver Halle till
Merseburg, hvarigenom man skulle afskära Tilly från Nedersachsen och i händelse af strid hafva fördelarne på sin sida. Men Johan Georg försvarade sin mening med en ifver,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free