- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
354

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Leipzig den 7 September 1631

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjelp, och salvorna från deras handgevär hade en mördande verkan. Pappenheim sårades och hans stolta
ryttareregementen råkade i fullkomlig oordning. Då öfvergingo de våra till anfall. De kejserlige
upplöste sig i vild flykt och blefvo fullkomligt upprifne. Af det 5,000 man starka rytteriet kunde
Pappenheim endast hopsamla 1,400 man, som han tillförde Tilly i Halberstadt.

Svenskarne förlorade i denna strid Öfverstarne Damitz och Aderkas.

Sachsarne. Tillys anfall gälde i första rummet sachsarne. Fürstemberg i spetsen för högra
flygelns rytteri störtade sig öfver sachsarnes venstra flygel, hvilken öfverändakastades i första
anloppet. »Kurfursten, som höll uti eftertruppen, lopp ock sjelf med hela sitt lifkompani och stannade icke förr än i Eilenburg» – skrifver Gustaf Adolf. De venstra fyrkanterna af fotfolket togo ock genast »kompanivis till fötter»; de högra höllo sig något bättre, men dukade under, när Tilly hann fram med det kejserliga fotfolket.

Flyktingarne skreko, att konungen var slagen och att allt var förloradt. Häraf uppstod en sådan skräck bland den svenska trossen, att denne vände om på vägen till Düben uti så stor förvirring och oordning, att en hop svenska officerares liksom kurfurstens egna vagnar blefvo plundrade. Kroaterne jemte en del af Fürstembergs ryttare, hvilka i upplöst ordning förföljde de flyende, hejdades snart, icke af dessa, men af trossen, i hvars plundring de icke underläto att deltaga.

Sachsarnes högra flygel under Arnims eget befäl lyckades en stund tappert reda sig, men måste till
slut vika. Dock upplöste den sig icke i flykt, utan drog sig bakom Horns flygel, utan att man emellertid vet, om den vidare deltog i slaget. Emellertid vann Horn genom deras motstånd tid att ordna sin flygel för att mottaga det anfall, som nu riktades mot honom af hela det kejserliga fotfolket med återstoden af Fürstembergs ryttare på sin flygel. Klockan var nu omkring 4 e. m.

Gustaf Horn. Denne vidtog här ungefär samma anordning som konungen på den högra vid Pappenheims anfall. Han lät hela sin första träff göra en svängning tillbaka och sedan den andra träffen sluta upp i bredd med den första. Detta hade nätt och jemt hunnit verkställas, så kom Tilly. De tagna sachsiska kanonerna och musketerarelden slungade död och förödelse bland de svenske, och allt derunder dånade på afstånd från höjden det grofva kejserliga artilleriet.

Det var en stund af den mest öfverhängande fara, och det fordrades den största kallblodighet för att icke förlora modet mot en sådan öfvermakt. Men Horn visade sig i allo värdig sin konungs förtroende. Öfverste Hall, som stod näst Courville ytterst till venster, stupade, och med honom en del af hans folk. Öfverste Calenbach ville genom ett anfall skaffa luft åt de öfriga, men stupade äfven. Hela flygeln hotades med undergång.

Men då kom konungen sjelf i sporrsträck till stället. Arnim hade underrättat honom om sachsarnes
nederlag, och ögonblicket derefter kom Teufel med underrättelse om, huru illa det stod till på Horns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free