- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
361

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagarne närmast efter slaget - Tåget genom "die Pfaffengasse"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle derför Gustaf Adolfs ställning i hög grad befästas. Framtiden
utvisade bättre än allt hvad som nu kunde sägas riktigheten af konungens
åsigt härutinnan.

En sammankomst af både protestantiska och katolska ständer egde
vid denna tid rum i Frankfurt am Main. Katolikerne aflägsnade sig
efter underrättelsen om slaget vid Leipzig. Protestanterne skrefvo till
kejsaren och anhöllo att blifva befriade från de trupper, som voro
inqvarterade hos dem, men då denne vägrade, anhöllo de hos Gustaf
Adolf om hjelp.

Det blef afgjordt, att kurfursten skulle gå till arfländerna och
konungen deremot gå inåt Tyskland efter Tilly. Emellertid var det
till en början ingalunda Gustaf Adolfs afsigt att så hastigt gå framåt,
som fallet sedan blef. Han ämnade taga sitt vinterqvarter i Thüringen
med de vänskapligt sinnade Hessen och Sachsen på ömse sidor. »Så
ville han ställa sina saker» – skrifver han till rikskansleren – »och
beflita sig om att beskatta några biskopsdömen i Franken för att
under vintern kunna blifva rätt stark af folk.» Under tiden skulle
Johan Banér och Tott, den förre öfver Magdeburg, som han skulle
instänga, den senare efter Wismars och Rostocks eröfring från
Meklenburg, intränga öfver Elbe i Nedersachsiska kretsen. Konungen ansåg
sig vid denna tid vara 50,000 man stark, men hoppades kunna
uppbringa denna styrka till 140,000, de brandenburgska och sachsiska
trupperna oberäknade.

Men händelserna utvecklade sig hastigt och förändrade konungens
plan, liksom äfven hela hans krigssätt. Hans rörelser blifva efter denna
tid mera hastiga och djerfva än förut, så ock mera storartade och
lysande. Hans framtågande till den stad, der han kom att taga sitt
vinterqvarter, liknar ett triumftåg.

Tåget genom ”die Pfaffengasse”.


Den 17 September bröt Gustaf Adolf med 25,000 man upp från
Halle och tågade till Erfurt, som förmåddes att intaga svensk besättning.
Han uppehöll sig här fyra dagar, hvarpå han åter bröt upp, och nu
söder ut till Franken. Denna landsdel var alldeles blottad på försvar
och denna omständighet äfvensom den, att Tilly med spillrorna af sin
upplösta här dragit in i Nedersachsiska kretsen, gjorde, att Gustaf
Adolf lyssnade till hertigarnes af Weimar föreställningar och ändrade
sin plan i afseende på vinterqvarter.

Den 26 lemnade konungen Erfurt. För att icke förekommas af
Tilly var den största skyndsamhet nödvändig, och lyckades man, så
kunde Tilly alldeles afskäras från det öfra Tyskland. Men Thüringerwald,
som nu måste öfverstigas, är oländig oeh fyld af långa klippdalar samt
uppstälde derför många hinder. Till följd deraf måste hären framtåga
till en del äfven under natten vid fackelsken. Hären gick på tvänne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free