Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tåget genom "die Pfaffengasse"
- Möte mellan svenskar och spaniorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen vistades härunder några dagar i Frankfurt för att afhandla om förbund med staden, men något
sådant kom icke till stånd förr än den 30 November, då konungen åter, men nu i spetsen för sin här,
kommit dit. Underrättelse hade nemligen anländt, att Tilly hotade Nürnberg, till hvars räddning konungen nu ville skynda. Då – skrifver Grubbe – gjordes det klart med staden på det sättet, »att rådet gjorde konungen handslag på huldskap och troskap, desslikes en skriftlig revers i derpå i eds ställe. Sedan hafver borgerskapet svurit rådet att blifva vid och hålla samma försäkring». Stadens krigsfolk svor konungen trohetsed och stäldes under Vitzhums befäl, som innehade Sachsenhausen.
Medan detta afhandlades, inkommo nya underrättelser, att Tilly lemnat Nürnberg. En protestantisk soldat hade sprängt hela hans krutförråd i luften, och denna omständighet i förening med sjukdom,
som började inrota sig i hans här, förmådde honom att gå i vinterqvarter dels i öfra Pfaltz, dels i
Schwaben. Den lothringska hjelphären, som mycket sammansmält, fick gå hem.
Möte mellan svenskar och spaniorer.
Under detta segertåg genom de rika andliga länderna omkring Main var dock icke allt så idel solsken,
som man skulle vänta. Glädjen öfver framgångarna uppvägdes af den ökade omtanken. Verksamhetsfältet,
krigsskådeplatsen hade med ens blifvit betydligt utsträckt, och för den, hvilka så orubbligt hållit
fast vid en försigtig krigskonst, som Gustaf Adolf, låg redan i denna omständighet en anledning till oro, som tydligen visade sig, då Tilly nalkades med sin öfverlägsna krigshär. Monroe säger, att man aldrig sett Gustaf Adolf så orolig. Man såg honom för första gången visa tvekan och återtaga en gifven befallning.
Oron för den något blottade ryggen synes framlysa i konungens bref från denna tid till sina fältherrar, så väl Tott och Banér som Horn. Han befarade, att Tilly skulle kasta sig emellan honom och Banér, hvarför denne skulle se sig väl före, flitigt brefvexla med hertig Wilhelm af Weimar i Erfurt och med Totten i Meklenburg, »att ej genom eder afund måtte oss ske någon otjenst». Faran för Tilly minskades emellertid, men sedan konungen genomtågat Frankfurt och fått in Höchst, var han betänkt på att förlägga hären utefter Main och sjelf taga sitt vinterqvarter i Aschaffenburg, hvarom han beder Horn meddela sina tankar. Landtgrefven af Hessen, som ankom till Kastel med 8,000 man, ville han då lemna jemte hertig Bernhard af Weimar i Rhentrakten för att bilda hans högra flygel, medan han sjelf från Aschaffenburg »ville vara bägge sidorna vid handen».
Tillys framryckande mot Nürnberg ökade oron. Man ser det af konungens bref till sin svåger pfaltzgrefven af den 26 November. »Det ser ut» – säger han här – »som om vi måste med blodsutgjutelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0374.html
