Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Möte mellan svenskar och spaniorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sluta detta blodiga år, liksom vi börjat det, ty den gamle djefvulen med alla sina ungar, Lothringaren, Pappenheim, Fürstemberg, Fugger, Altringer, Gallas, Ossa, och hvilka den onde anden mer har uppväckt de arma kristna till straff, ligger för Nürnberg, brukar våld och list...... Jag hoppas väl» – tillägger han – »att med landtgrefven och hertigen af Weimar blifva 17,000 man till fot och 9,000 till häst stark, men det beror icke på hästens styrka, och derför är det högeligen af nöden att bedja Gud om en lycklig utgång».
Den 30 November erhöll konungen genom ett bud, som gick Horn förbi, underrättelsen om Tillys uppbrott från Nürnberg. »Fördenskull är det onyttigt» – skrifver han till Horn – »att vi begifva oss dit upp till eder tillbaka igen, utan äro vi nu som förr beslutade att fullborda vår afsigt här vid Rhen.» Om denna sin afsigt nämner han i ett annat bref, »att han ville förena de båda strömmarna Main och Rhen samt afskära fienden från den westfaliska kretsen och alla andra provinser på denna sidan Rhen.»
Konungen ville vinna fast fot i denna del af Tyskland vid de båda vigtiga flodernas sammanflöde och dermed komma närmare Würtemberg. Med utförandet af denna afsigt sysselsatte han sig under loppet
af December. Men härvid fick han en ny fiende att göra med, nemligen spaniorerne. Det är icke utan sin egna märkelighet, att under detta stora europeiska krig härar från verldsdelen yttersta länder, Sverige och Spanien, sålunda möttes. Det är ock derför som vi gifvit krigsrörelserna under denna
månad till öfverskrift: mötet mellan svenskar och spaniorer. Omkring 10,000 spaniorer lågo kringspridda i denna trakt och innehade de befästade platserna. I Maintz låg en besättning af 2,000 man under befäl af Don Filip de Silva.
Först ville Gustaf Adolf, när han fick fria händer för Tilly, gå söder ut till Pfaltz. I sjelfva verket synes han icke hafva så snart ämnat öfverskrida Rhen eller hafva velat komma i färd med spaniorerna. Men desse hade på östra Rhenstranden midt för Oppenheim uppkastat en skans, hvilken de använde till brohufvud för en brygga öfver Rhen, som de här ämnade slå. Denna skans var stark, och konungen vågade icke lemna den bakom sig vid sitt framtågande.
Konungen hade redan fått in Gernsheim vid Rhen söder om Oppenheim, det var den 3 December, då han
beslöt att bemäktiga sig denna skans. Men spaniorerne försvarade sig med sådan tapperhet, att svenskarne ej kunde bemäktiga sig skansen. Tvänne dagar förgingo framför densamma. Då beslöt konungen att öfvergå Rhen för att på detta sätt betvinga spaniorerna. Men detta var ingen lätt sak. Inga båtar funnos och fienden stod manstark på andra sidan.
Det lyckades att få reda på tvänne försänkta fartyg, hvilka genast upptogos och sattes i brukbart
skick. Konungen skall sjelf i en liten ökstock, åtföljd endast af trenne personer, hafva i skymningen den 6, rott öfver floden och undersökt den motsatta sidan. Rhen gör här mellan Gernsheim och Oppenheim en djup krökning åt öster, bildande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
