Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Augsburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guds vilja de jesuitiska lärosatserna voro. »Med dessa mordhundar och blodiglar hålla vi icke» – sade han – »ty den som icke otvunget vill omfatta den rätta tron, han må följa sin vilja och icke med våldsamma medel tvingas. Gud fordrar en frivillig dyrkan och en hvar måste sjelf inför Herren aflägga räkenskap för sin tro».
Sådana grundsatser, hvilka öfverensstämde med konungens och uttalades i en stad, der man sett så mycket af hänsynslös förföljelse, ställer den svenske konungen högt öfver sin samtid. Predikanten
påminte sjelf om den påfliga bannebulla, som årligen på den »gröna Thorsdagen» förnyades i Rom och enligt hvilken alla förmenta kättare (således icke blott de öfverbevisade) dömdes från lifvet till döden. Detta utgör höjden af ofördragsamhet, men motstycken funnos inom den protestantiska verlden, om de ock icke gingo till en sådan ytterlighet. Så lät densamme Fredrik af Pfaltz, som nu höll sitt intåg vid sidan af Gustaf Adolf i de frigjorda tyska riksstäderna, medan han var Böhmens konung, förstöra bilder och målningar i kyrkorna, utbyta altarne mot bord och silfver- och guldkalkarne vid nattvardens utdelning mot träkalkar[1].
Dock får man icke förbise, att det äfven var politiska skäl, som i någon mån bestämde Gustaf Adolf, och att äfven han i sina första regeringsår gjorde sig skyldig, väl icke till förföljelse, men till
våldsåtgärder mot olika bekännare.
Efter hållen predikan sjöngs hela 103 psalmen. Från kyrkan begaf sig konungen till det stora Fuggerska huset, som var beläget vid Vintorget. Der var hela borgerskapet församladt, som aflade trohetsed till Sveriges krona. En grefve af Hohenlohe utnämndes till ståthållare och Bengt Oxenstierna till guvernör, hvarefter en högtidlig middagsmåltid intogs.
På eftermiddagen besökte konungen tyghuset och det 1620 fulländade rådhuset, hvilket ännu räknas för
det skönaste rådhus i Tyskland. I tredje våningen af detta hus finnes en stor sal, hvars tak icke uppbäres af någon pelare. De rika förgyllningarna i detta rum, synnerligast i taket, hafva gifvit det namnet »den gyllene salen». Äfven besöktes andra förnämliga platser i denna stad, hvilken väl redan för den tiden ej blott genom sitt läge, utan äfven genom sina byggnader kunde anses för en skön stad.
Senare på qvällen begaf sig konungen till det svenska lägret. Hans sinnesstämning efter denna framgång visar sig i det bref, som han föregående aftonen skref till Axel Oxenstierna. »Vi hafva nu» – heter det – »genom Guds nådiga hjelp äfven bekommit staden Augsburg i vår hand och alltså, såsom I sjelf kunnen finna, erhållit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
