Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf framför Ingolstadt. Tillys död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hvad det beträffade, att enligt dessa bref kejsaren skulle skicka kurfursten 5,000 man till hjelp, så måtte det gerna ske för mig; jag beklagar blott att Baiern derigenom desto förr blir utarmadt.» S:t Etienne talade vidare om, huru mycket det skulle behaga hans konung om Gustaf Adolf
lät Baiern åtnjuta neutralitet, men denne svarade: »Kurfursten har anfallit mig i Bamberg och nödgat
mig till sjelfförsvar.»
Fransmannen sökte visa, att kurfursten icke visste deraf och således icke anbefalt Tilly detta
angrepp. »Jag ser väl» – tog då konungen till orda – »det I ären kommen att bedraga mig med ord. Om Tilly har handlat mot order, hvarför blef han då icke hängd? Men kurfursten bär en dubbel kappa, som är än blå, än röd, och derofvanpå det burgundiska korset i hvitt och rödt. Nu mera skall han dock icke bedraga mig, sedan jag lärt känna hans sinnelag!» Detta var temligen tydligt språk, men S:t Etienne gaf dock icke sin sak förlorad, utan fortfor att söka genom sin konungs makt inverka på Gustaf Adolf. Och han talade i en sådan ton, att konungen befalte honom sluta.
»Jag förlåter eder okunnighet; men I glömmen eder och sträcken eder fransyska fritalighet för långt. I ären illa underrättad om förbindelserna mellan mig och konungen eder herre, och jag är viss om, att han icke skickat eder hit att underhandla till förmån för kurfursten af Baiern; icke heller hafven I visat mig någon fullmakt af hans hand. Betänken derför, till hvem och på hvilket ställe I talen, och visen mera vördnad. Efter som I talen på kurfurstens vägnar, så antagen det ödmjuka skick, som höfves den, hvilken beder segraren om en nåd. Denna fria ton, som männen från edert land taga sig, kan jag för ingen del tåla. Jag är icke gjord för den fransyska lättfärdigheten, var viss derom!» Sändebudet fann sig hafva gått för långt och bad om konungens
förlåtelse samt begärde, att konungen åtminstone ville meddela sina vilkor för att lemna Baiern i fred. »Då kurfursten nedlagt vapen» – svarade konungen – »och afskedat sin här, då skall han få veta mina vilkor!»
S:t Etienne bad dock konungen framställa vilkoren, och han gjorde det. Kurfursten skulle återställa till konungens bundsförvandter allt hvad som han tagit från dem, afskeda sina trupper och icke tillåta dem gå i kejsarens tjenst, icke under någon förevändning bistå konungens fiender, edeligen förbinda sig att icke på tre år bekriga konungen och ställa fullgod borgen för dessa vilkors uppfyllande.
»På dessa vilkor» – sade konungen – »lemnar jag honom vid min konungsliga ära full säkerhet för sina länder, och äfven min här skall lemna dem, om han gifver mig fritt tåg genom Ingolstadt.» – Dessa vilkor voro dock sådana, att fransmannen icke kunde antaga dem. »Sade jag icke det!» – utropade då konungen med ovilja. – »I tänken icke på annat än att bedraga mig. Så många undflykter äro det bästa beviset på kurfurstens förställning och onda vilja. Säg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
