- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
395

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf framför Ingolstadt. Tillys död - Gustaf Adolf i Baiern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom, att om han icke inom 24 timmar antager de vilkor, jag erbjuder honom, skall han se sitt land
i eld och lågor. Det är tid på, att denne furste och hans förbundne få lära sig, huru farligt det är att reta mig och hafva mig till fiende.»

Fransmannen började då åter tala stora och stolta ord om sin konungs missnöje med att se sin vän
så behandlad, i synnerhet af en konung som stode i förbindelse med honom och af hvilken han kunnat vänta någon skonsamhet. »Efter allt detta» – försäkrade han – »kan han (konung Ludvig) väl komma att taga ett annat parti.» Med möda kunde konungen vid dessa ord återhålla sin harm. Han svarade dock med sjelfbeherskning och lät förstå det han ansåg, att S:t Etienne lät leda sig af sitt nit för kurfursten af Baiern. »Skulle konungen, eder herre, bryta förbundet med mig» – fortsatte konungen – »så skall han dermed icke förmå mig att taga ett steg tillbaka. Jag har fört krig hela mitt lif och har lärt mig inse, att intet folk finnes som är oöfvervinneligt. Min sak är rättvis, och jag har åtnjutit Guds beskydd, särdeles i slaget vid Leipzig; det är också derpå jag räknar,
mera än på egna krafter. Jag har ännu icke förlorat mera än min hatt, som de kejserlige togo i Preussen och skickade som ett segertecken till Wallenstein. Jag tänker dock, att de hafva fått betala den dyrt nog, och att Tilly hellre skulle hafva sett, det jag haft min hatt i behåll. Brister det något i betalningen, skall Wallenstein möjligen kunna fylla den!»

Dermed måste fransmannen återvända. Det faller af sig sjelft att kurfursten af Baiern icke kunde antaga de framstälda vilkoren och att konungen således icke gjorde något afbrott i sina planer[1].

Gustaf Adolf i Baiern.


Så fort Gustaf Adolf märkte, att fienden stod i begrepp att aftåga från Ingolstadt, gaf han befallning att storma förskansningen framför skeppsbryggan, som eröfrades. Af en fången kapten fick man underrättelsen om Tillys död[2]. Gustaf Horn sändes att förekomma Bairarne utefter södra stranden af Donau. Han kom ock så nära Regensburg, att hans förtrupp tog ett par fångar en half mil från staden, men desse berättade,
att bairarne redan lyckats inlägga en stark besättning derstädes. Till följd deraf vände Horn om.

Ungefär samtidigt (den 24 April) lemnade Gustaf Adolf Ingolstadt och ryckte djupare in i Baiern. I det erkekatolska landet gjorde man sig besynnerliga föreställningar om kättarekonungen och hans
här, och presterne gjorde sitt bästa att uppreta befolkningen. Också började de ohyggligaste grymheter utöfvas, så fort någon mindre styrka eller


[1] Konungens samtal med det franska sändebudet är hemtadt ur det nyssanförda brefvet från Balth. Neu(kirch) och ur den vid flere tillfällen omnämnda franska historien om Gustaf Adolf efter Khewenhiller.
[2] »Mellan 4 och 5 på aftonen» -- säger Grubbe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free