Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf i Baiern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan skall äfven hafva burit det svenska vapnet och varit danska krigsbyten, som förlorats vid Lutter am Varemberge. Medan arbetet med upptagandet pågick, skämtade konungen med arbetsfolket och utdelade bland dem guldmynt. »Det rika fyndet gjorde honom lika stort nöje» – menade han – »som om han eröfrat ett konungarike.»
Här, såsom öfver allt der Gustaf Adolf visade sig, hänfördes man af hans nedlåtande vänlighet. Den
utsträcktes i München äfven till det katolska presterskapet och munkarne. Kapucinerne kommo att
helsa honom och erhöllo af honom stora allmosor. En af de gode fäderne förleddes af denna vänlighet att uppmana konungen att omvända sig och återgå i den allena saliggörande kyrkans sköte. Konungen log åt hans fromma nit, utan att stötas af hans fritalighet.
I jesuiterkollegiet, som han äfvenledes besökte, mottogs han af rektorn med ett latinskt tal, som han besvarade på samma språk. Han talade med mycken godhet, och så småningom uppstod ett samtal om religionsstriden, som varade nära en hel timme. Men denna konungens mildhet, synnerligast mot
jesuiterna, väckte missnöje hos hans omgifning, och några af öfverstarne bakom honom mumlade till och med, att han samtalade med folk, som han snarare borde utrota. Konungen, som hörde det, sade leende till dem: »Hvarför viljen I att jag skulle göra dessa menniskor något ondt? Finnen I då icke, att de äro till för att försvaga den villfarelse, som de försvara, och stärka den sanning, som de bestrida?»
Ett krigiskt skådespel, som åsågs af hela staden och väckte stort nöje, anstäldes på fältet vid det
svenska lägret, då hela hären tågade ut derifrån och uppstälde sig i slagordning. Konungen var till häst och lät verkställa åtskilliga rörelser. Stundom steg han af hästen, fattade en musköt eller en pik och visade sjelf handgreppen. När då hans öga föll på någon gammal soldat, talade han till honom som till en kamrat och påminte honom om flera tillfällen, då han sett honom utmärka sig.
På stadsinnevånarne gjorde konungens vänlighet i allmänhet ett godt intryck, som ökades för hvarje dag. Man kunde ej underlåta att likna honom vid kurfursten, och denne vann visserligen icke derpå. Gustaf Adolf dröjde några dagar i München. Kristi himmelsfärdsdag hölls evangelisk gudstjenst på slottet, hvarefter konungen begaf sig ned i en af kyrkorna i staden och afhörde den katolska
gudstjensten. Sedan vandrade han en stund fram och åter bland folkmängden, som af nyfikenhet att se den frejdade konungen tillströmmade i sådan mängd, att när konungen ville stiga till häst, det var förenadt med mycken svårighet att bereda honom rum.
Dessa enskildheter rörande Gustaf Adolfs vistande i Baierns hufvudstad känner man icke till följd af några anteckningar i våra egna offentliga eller enskilda arkiv, utan af utländska historieskrifvare. En af dem, en bairare, skildrar med följande ord Gustaf Adolf i München: »Ingenting kan förliknas med den stränga tukt och ordning, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
