- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
403

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenstein återtager befälet - Wallenstein och Johan Georg af Sachsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De vilkor, på hvilka Wallenstein för andra gången åtog sig befälet, äro för öfrigt endast ofullständigt kända. Man har aldrig funnit originalurkunden, och man har således ur mer eller mindre trovärdiga afskrifter hemtat sin kännedom derom. Derför har det blifvit taladt om öfverdrifvet stora vilkor, som Wallenstein föreskrifvit, och som kejsaren varit tvungen att medgifva. Men äfven om man följer de mer trovärdiga afskrifterna, hvilka innehålla de minsta
medgifterna från kejsarens sida, så finner man sådana, hvilka skänkte generalen en för en undersåte ovanlig och farlig makt.

Wallenstein erhöll uteslutande rätt till det militäriska befälet inom tyska riket samt rätt att
behandla de eröfrade länderna efter godtfinnande, för att tukta fienderna och belöna de trogne. Han
var äfven befogad att erbjuda riksfurstarne antagliga fredsvilkor. I afseende på den belöning, som väntade honom, så talas blott i allmänhet om, att en sådan skulle anskaffas i de kejserliga arfländerna. Deremot begärde han att blifva förklarad för generalissimus på lifstid för båda linierna af huset Habsburg, men detta vägrades.

Det begärdes, att den unge konungen af Ungern och Böhmen skulle få åtfölja honom i fält, och det
försäkrades, att den unge konungen äfvensom hans omgifning skulle helt och hållet sluta sig till
Wallenstein och lyda honom, ty konungen skulle blott af honom lära sig kriget. Men detta ville
Wallenstein för ingen del. Han ville endast medgifva, att konungen hölle hof i Böhmen, hvarigenom han ock lättare skulle med den krigsstyrka, som omgåfve honom, kunna förekomma hvarje misstänkt rörelse.

Sedan vi sålunda sett, huru Wallenstein åter kom till befälet, färdig att uppträda mot Gustaf Adolf,
skola vi kasta en blick på kurfursten af Sachsen, Johan Georg.

Wallenstein och Johan Georg af Sachsen.


Vi veta, att kurfursten enligt öfverenskommelsen i Halle vände sig med sin här mot Böhmen, öfver hvars norra del han utbredde sig. Vid intagandet af Prag var Wallenstein sjelf behjelplig. Sedermera, medan han som bäst var sysselsatt med sina värfningar, vände han sig till kurfursten för att söka förmå honom till affall från förbundet med Sverige och att sluta enskild fred med kejsaren. Dessa Wallensteins bemödanden understöddes äfven, ehuru af olika skäl, af så väl Danmark som Spanien och af sjelfva det afundsjuka Frankrike. Underhandlingarna, som gingo genom Arnim,
tycktes till en början leda till afsedt mål.

Rykten derom kommo äfven Gustaf Adolf till handa och väckte hans bekymmer. På tåget till München skref han derom till grefven af Solms, som var hans ombud vid det sachsiska hofvet, och bad honom varna kurfursten för Arnims falskhet samt, i händelse det verkligen skulle komma till en särskild fred mellan kejsaren och kurfursten, söka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free