Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wallenstein och Johan Georg af Sachsen - Konungens och Wallensteins första möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid måste den sachsiska hären draga sig tillbaka ur Böhmen, och Wallenstein framryckte sjelf
mot det i afseende på krigförandet vigtiga Eger, som Gustaf Adolf utsett till mötesplats för sin
och den sachsiska hären. Nu sände kurfursten sin karnmartjenare med bref efter grefven af Solms,
bedjande honom lemna säkra underrättelser, hvar konungen befunne sig och hvart han ämnade ställa sin
marsch. Det var den 21 Maj. Sedan, när faran blef mer hotande, och kurfursten fruktade, att hans land åter skulle blifva krigets skådeplats, skref han och bad om konungens hjelp.
Gustaf Adolf talar sjelf derom i ett bref af den 2 Juni till Axel Oxenstierna. »Alldenstund Prag är taget och Wallenstein honom med all makt vidare förföljer, deröfver han vår hjelp högt begärer och synes visst hafva af nöden, så måste han (konungen) ändra sin plan och skynda till hjelp, på det att icke Sachsen genom fiendens makt eller illviljandes list bringas till vedervärdiga beslut och vår stat der nere, hvarpå liksom på en grundval hela vår välgång här uppe beror, alldeles kastas omkull.»
Johan Georg tänkte och handlade helt och hållet inom den trånga kretsen af sitt kurfurstendömes fördelar, och nådde hans planer utöfver denna gräns, så gingo de ut på, huru han skulle kunna bevara sin maktställning såsom de tyske protestanternes hufvud gent emot Gustaf Adolf. Det var endast trängande nöd, som tvang honom att sluta sig till denne. Någon blick för det stora egde han icke, knappast för Tyskland, det gemensamma fäderneslandet. Derför svarade han ock undvikande på
de framställningar, som konungen vid denna tid gjorde honom i afseende på Sveriges blifvande ersättning för sitt deltagande i detta krig och bildandet af ett stort evangeliskt förbund, hvarigenom mera fasthet skulle vinnas åt arbetet mot katolikerna och Habsburg, så väl det krigiska som underhandlingens.
Med skarp blick öfverskådade Gustaf Adolf alla förhållanden. Och likväl misstog han sig i afseende på Wallenstein och den här, som denne sammanvärfvade. Hans skrifvelser utvisa, dels att han underskattade storleken af denna här, dels att han räknade på en längre tid, innan densamma och
den baierska skulle komma till någon verksammare och kraftigare handling. Det var under dessa
förutsättningar som han från München afgått till Schwaben, då han med ens fann, att de sveko honom.
Den baierska hären hade från Regensburg brutit upp mot norr och öfver Pfaltz samt tagit riksstaden
Weisenburg, medan ryktet om Wallenstein i Böhmen, huru han skingrat den sachsiska hären och förföljde den inåt Meissen, gjorde den trängande faran ännu mera mörk och hotande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
