Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungens och Wallensteins första möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det dröjde icke länge, förr än det blef tydligt, hvad Wallenstein hade i sinnet. Han började den
2 Juli draga sig norr ut från Schwabach utefter vestra stranden af Rednitz till den lilla orten Stein samt lät norr ut derifrån anlägga förskansningar på en sträcka af 7,000 alnar. Dessa fullbordades i en vidsträckt krets, omfattande i norr orten Zirndorf och utgörande inalles 20,000 alnar. Inom denna förskansningslinie slog han sitt läger, anläggande på höjden utanför densamma fristående förskansningar.
En brant skogbeväxt sandhöjd sträckte sig i östlig riktning norr om lägret fram emot floden. På den
yttersta punkten mot floden, der berget var högst, lågo ruinerna af en gammal borg, hvilken kallades
»die Alte-Feste». Sjelfva sandberget kallades här »der Burgstall». Wallenstein lät afrödja skogen och göra förhuggningar och starkt befästa borgruinen med grafvar och skansar både åt vester och åt öster nedanför borgen mot Rednitz. Från denna höjd kunde Wallenstein öfverskåda hela den kringliggande trakten och i synnerhet slätten, der Nürnberg låg.
Platsen för lägret var synnerligen väl vald, så väl med afseende på tillförseln från Baiern och Österrike som med afseende på lättheten att derifrån förhindra de väntade svenska förstärkningarnas förening med hufvudhären och afskära tillförseln för densamma. Det var Wallensteins afsigt att här begagna Gustaf Adolfs egen krigskonst emot honom sjelf och från sitt befästade läger uthungra honom samt sålunda tvinga honom att lemna Nürnberg. Wallenstein hade äfven bemäktigat sig åtskilliga fasta orter rundt omkring Nürnberg, hvilka tjenade honom till stödjepunkter och voro hinderliga för alla rörelser från det svenska lägret.
Gustaf Adolf befann sig sålunda med underlägsen styrka fullkomligt innestängd vid Nürnberg. Det var endast med mycken svårighet som bref kunde gå mellan honom och hans generaler. »Emedan posten numera vill blifva osäker» – skrifver han den 4 Juli till rikskansleren – » skolen I vara betänkt på medel att föra brefven igenom och upprätthålla brefvexlingen med oss och Banüren; vi skola å vår sida göra detsamma.»
Emellertid måste han länge vänta på de från olika håll anryckande generalerna, hvarunder hans
ställning, förnämligast till följd af bristande tillförsel, började med hvarje dag förvärras. Något
anfall på Wallensteins läger vågade han icke med sitt underlägsna antal göra. Tiden gick under
skärmytslingar och smärre strider, hvilka icke alltid voro lyckliga för svenskarne. De fiendtlige ryttarne började ock snart blifva mycket närgångne, så att området för svenskarnes furageringar inskränkte sig till det närmaste området kring Nürnberg, hvilket dels i och för sig beskrifves såsom »magert och sandigt», dels redan var utsuget.
Clas Horn, som vistades hos rikskansleren i Würtzburg – hvilken der »genom en beslutsam kavaljer, en öfverstelöjtnant, som vågat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
