Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Anfallet på Alte-Feste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anfallet pä Alte-Feste.
Det första som företogs var att undersöka trakten längs Regnitz, på hvars andra strand det kejserliga lägret sträckte sin långa linie, och hvarifrån artilleriet spelade utan afbrott. Härvid inträffade den olyckan, att Johan Banér vågade sig för nära de fiendtliga förposterna och träffades af en kula i armen, som för en längre tid satte honom ur stånd att deltaga i krigsrörelserna. Enligt ett yttrande i konungens bref af den i3:de till rikskansleren, synes han hafva varit sjuk redan vid ankomsten till Windsheim. »Vi hölle det för rådligt» – skrifver han – »om general Banér hade hemtat sig från sin sjukdom, att han per posto ginge till Augsburg att förestå
sakerna der nere.»
Arbetet mot fienden fortgick emellertid oafbrutet. Under natten uppkastades skansar och trenne batterier, hvarifrån tidigt på morgonen den 22 det fiendtliga lägret började beskjutas, icke utan verkan. Fotfolket nedträngde i floddalen, och musketerarne kommo snart så nära, att de kunde skjuta
in i fiendens löpgrafvar och förskansningar. Det visade sig dock snart, att Wallensteins ställning
var för stark för att våga en storm.
Konungen lät derför på eftermiddagen sitt folk draga sig tillbaka och gick mot aftonen till Fürth,
der hären under natten till den 23 gick till Regnitz. Här hade han framför sig de med tät skog
bevuxna sandåsarne, hvilka sträcka sig i nordvestlig riktning från Alte-Feste. Slätten sluttade söder ut och hade sin lägsta punkt tätt under Burgstalls branta sluttningar, der bäcken Dombach upprinner bland sumpiga dammar. Något af det Wallensteinska lägret kunde icke ses från denna sida.
Gustaf Adolfs afsigt var nu att här förskansa sig och så småningom framtränga, tills han vunnit
Burgstall, hvarefter det borde vara lätt att bortdrifva fienden. Men då fick han underrättelser,
som förledde honom att afstå från denna plan.
Morgonbönen var nyss slutad, klockan var 9 på morgonen den 24, då bud kom från östra sidan af Regnitz, att fienden bröt upp och beredde sig att aftåga. Konungen lät då genast afbryta
förskansningsarbetena och uppställa hären till anfall. Man kan icke annat än förundra sig öfver, att den försigtige och skarpsinnige konungen så afgjordt litade på de lemnade underrättelserna. Men han hade länge väntat och hoppats på, att Wallenstein skulle tvingas att vidtaga detta steg, man ser äfven af de utdrag, som vi anfört ur hans bref till rikskansleren, hvilka föreställningar han hade om tillståndet i fiendelägret, och då nu Wallenstein såg framför sig den öfverlägsna styrka, hvars sammandragning han förgäfves sökt hindra, kunde lätt hos konungen den tanke uppstå, att den kejserlige fältherren nu sett sig tvungen till det uppbrott, som han i det längsta velat undgå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0421.html
