Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härarne bryta upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa olyckor. Jag har stiftat lagar och reglementen, men I kränken dem och kommen det arma folket att säga: Konungen vår vän gör oss mera ondt än våra fiender! Jag är i deras mun snart icke bättre än en simpel kroatöfverste. Sådana förebråelser skära mig i hjertat, så mycket mer som de icke äro ogrundade. Det är I, tyske herrar, från den högsta till den lägsta, I ären de, som plundren och stjälen! Alla mina trupper kallas svenskar, men det är endast infödda tyskar, som föröfva dessa förbrytelser.»
»Hade jag känt eder, I tyskar, att I bären så liten kärlek och trohet till edert eget land, jag hade icke sadlat en häst för eder skull, mycket mindre derför vågat min krona och mitt lif. Jag hade beslutat att åt Tysklands högre och lägre adel utdela de eröfringar jag gjort i Franken och Baiern; men eder vana att plundra och härja hejdar detta mitt beslut. För eder skull har jag utblottat min skattkammare, och af er och ert tyska rike har jag ej bekommit så mycket, att jag derför kan låta förfärdiga mig ett par benkläder. Jag är, Gudi lof, rik nog och behöfver ej
något af er.»
»Skullen I åter glömma eder ära ända derhän att lemna och öfvergifva mig, så skall hela kristenheten
göra mig den rättvisan, att jag offrat mitt lif för eder och att jag som kristen furste icke försummat något att verkställa Guds befallningar. Skullen I slutligen sätta eder upp emot mig med mina fiender, så skall jag icke öfvergifva det heliga verket, utan gå emot eder med mina svenskar och finnar och försvara mig till sista blodsdroppen.»
»Jag beder eder derför i Guds namn och för hans barmhertighets skull att I gån till eder sjelfva
och ransaken edra samveten. Jag har intet att klaga öfver edert förhållande i striden, jag gör eder den rättvisan, att I alltid hafven stridt som rättskaffens och tappre ädlingar. Jag klagar endast öfver denna olydnad för mina befallningar, som kommer mig att rodna, fördunklar äran af mina vapen och förolämpar den härliga sak, för hvilken jag strider.»
»Jag upprepar derför, gån till eder sjelfva! Besinnen, hvilken räkenskap I hafven att aflägga inför Gud, då I skolen framträda inför hans omutliga domstol. Då skola desse arme, som I plundren och som I bringen i det yttersta elände, uppresa sig emot eder. Sådant väcker min oro och kommer mig att frukta, det straffet för så många brott skall återfalla på mig och min här. Jag beder eder derför att behjerta min varning. Fienden nalkas, vi skola snart i hans närvaro pröfva, hvem som har ett ärligt sinnelag och är en tapper riddare.»
Hela konungens person utvisade, under det han talade, huru djupt denna sak gick honom till hjertat. Blick, röst, åtbörder – allt tillkännagaf hans djupa harm. Man påminde sig aldrig hafva sett konungen så vred. Alla stodo stumma af häpnad, men man såg tillika i mångas ögon tårar af rörelse.
Konungen red derefter ut i lägret, då någon visade honom framför ett tält några stulna kor. Konungen
steg genast af sin häst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
