- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
420

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härarne bryta upp - Gustaf Adolf söker flytta kriget till södra Tyskland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

närvarande hjelplöshet och sitt beroende af honom, fältherren, hvilken han en gång störtat.

När de på sitt tåg från Eger nalkades det svenska lägret, ville Maximilian, i betraktande af svenskarnes underlägsna antal, att man genast skulle storma deras läger. Wallenstein svarade med ett spefullt leende: »Börja ni, ers durchlaucht, jag skall nog sedan understödja eder!» Anfallet blef icke af. Wallenstein ville icke sätta allt på ett kort. »Min här är ny» – yttrade han – »skulle den öfvervinnas i ett fältslag, vore både Tyskland och Italien i fara; jag vill visa
konungen i Sverige ett nytt sätt att föra krig!» – Dermed höll han ock ord, så till vida som det var nytt från de kejserliges sida. Men missnöjet hos Maximilian fortfor. Clas Horn berättar i sitt här ofvan anförda bref från Würtzburg af den 20 Juli: »Baierfursten[1] är i dessa dagar riden från lägret åt Baiern med aderton kompanier ryttare malcontent (missnöjd)». Utan trifvel hade han ock, när han sedan skildes från Wallenstein, skäl ett fälla det yttrandet till sina vänner: »Vi hafva blifvit tillräckligt plågade af Wallenstein!» – Han kände lifligt sin ställning under den kejserlige öfverbefälhafvaren som en förnedring och handlade derefter.

Den 13 September lemnade ändtligen Wallenstein sitt läger, dragande norr ut längs med Regnitz till Vorchheim. Hans här hade sammansmält till nära hälften af sin ursprungliga styrka. Den utgjorde nu
22,000 man. Landet öster ut förhärjades och städerna plundrades eller måste betala stora brandskatter. En underbefälhafvare Gallas sändes äfven söder ut tillbaka till det nürnbergska området, att der fara fram på samma sätt. Gallas verkstälde ock befallningen. De flesta mindre orter uppbrändes, och Lauf, som låg vid Pegnitz strax öster om Nürnberg, togs efter några dagars belägring. Det var den 19 September.

Under tiden stod Wallenstein med hufvudhären qvar vid Vorchheim ända till den 25 September, då han drog norr ut till Coburg. Här förde den tappre Taupadel befälet. Han drog besättningen ur staden till slottet och uppehöll der från den 27 September till den 5 Oktober hela den wallensteinska hären, så att denna till slut måste bryta upp och draga derifrån.

Det var då som Maximilian af Baiern lemnade Wallenstein och drog söder ut till sina arfländer. Utom sin egen här medförde han han äfven tvänne kejserliga regementen.

Gustaf Adolf söker flytta kriget till södra Tyskland.


Genom bud från Axel Oxenstierna underrättades konungen den 15 September om Wallensteins uppbrott från sitt läger samt hans


[1] Så synes man i allmänhet hafva kallat denne furste i svenska hären, der man naturligtvis icke ville erkänna hans nya värdighet af kurfurste. Balthasar Neukirch tillägger också i sitt bref följande parentes efter ordet Baierfursten: »Som jag ännu aldrig i alla mina lifsdagar kallat kurfurste».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free