Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf söker flytta kriget till södra Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftågande norr ut. Nu skulle han således hafva kunnat verkställa sin plan och angripa sin fiende, men nu var han, som vi veta, så försvagad, att detta var omöjligt. Kort derefter erhöll han emellertid underrättelse om Wallensteins verkliga styrka samt att Gallas blifvit bortskickad.
Då tog han 2,000 ryttare med sig och lemnade natten mellan den 17 och 18 September Windsheim samt begaf sig i sträckridt till Nürnberg för att med dervarande besättning öfverraska Gallas och undsätta Lauf. »Hållen stycken och musketerare färdige i Fürth» – tillägger konungen med egen hand
i det bref som afgick till rikskansleren den 17 med underrättelse om hans afsigt – »men låt ingen veta, hvad det betyder. Sänd Hammersdorf emot mig utom förstaden för bergens och lägenhetens skull, men låt honom icke veta, att jag kommer.»
På förmiddagen den 18 anlände konungen till Fürth och träffade der rikskansleren, som var honom till
mötes. Af denne fick han veta, att Gallas redan tagit Lauf, hvarför han afstod från sin föresats, tog afsked af rikskansleren och begaf sig tillbaka öfver Anspach till Windsheim. Han besökte dervid Alte-Feste och platsen, der Wallenstein haft sitt läger, hvars förskansningar ännu qvarstodo. Nürnbergarne hade redan dagen efter Wallensteins aftagande vågat sig fram till hans läger, och funno der då utom en mängd sjuke och sårade äfven förråd af säd, mjöl och kött i sådan mängd, att de ännu, fjorton dagar efteråt, voro sysselsatte med deras forslande till staden. Konungen gjorde efter de qvarvarande hyttorna sin beräkning af den kejserliga härens styrka. Men han fann sig i
alla fall för svag att anfalla.
Såsom naturligt var, hade konungen i första rummet sina blickar riktade på Wallenstein. Framför allt ville han förebygga krigets förflyttande till Sachsen. Hade han nu följt efter Wallenstein
och bevakat honom, så hade han just nalkats den krigsskådeplats, som han ville undvika. Derför
beslöt han att draga i motsatt riktning ned till Donau. Om han utefter denna flod trängde sig fram till Österrike, räckte de upproriske bönderna derstädes handen och »antände en eld, som fienden skulle få nog göra med att släcka, då skulle utom allt tvifvel Wallenstein blifva tvungen att draga sig tillbaka och lemna Kursachsen».
Denna tanke uttalade konungen i bref till rikskansleren redan den 16, men han stod efter återkomsten till Windsheim fast dervid, så mycket mer som det var föga troligt, att Wallenstein med
sin försvagade här skulle så sent på året rycka emot Kursachsen. Han hoppades äfven att i södra Tyskland kunna förstärka och uppfriska sin egen här. Sysselsatt med denna plan qvardröjde konungen i Windsheim till den 21 September.
Härunder kom hans drottning till honom. Redan den 4 Juli skref konungen till rikskansleren, att
drottningen, för att vara honom närmare, kunde vistas på Aschaffenburg, men vid infallande fara stiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
