Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf söker flytta kriget till södra Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ombord och segla utför Main. Emellertid vistades hon till månadens slut i Maintz. Der eller »vid Maintz» – såsom det heter i Clas Horns bref – vistades hon den 21 Juli. Vid den tiden synes rikskansleren hafva varit betänkt på att låta beledsaga henne till Königshofen, hvilket konungen dock afböjde, emedan vägen dit var besvärlig och staden full af katoliker, som ej voro att lita på. Konungen såge henne hellre på slottet, vid Würtzburg, hvarifrån hon lättare kunde komma till honom, när tillfället så fogade.
Från Windsheim var Maria Eleonora konungen följaktig, då han lemnade denna stad och drog söder ut till Nördlingen. Det hjertliga mottagande, som det höga paret här rönte från borgerskapets sida, gjorde, att konungen här qvarlemnade drottningen, då han redan dagen derpå måste lemna staden.
Konungen ämnade gå till Schwaben för att fullborda eröfringen af sydvestra Tyskland, innan han vände
sig mot Österrike, men i Nördlingen mötte honom underrättelser, att Rain belägrades af bairarne, och
emedan denna stad var af vigt för upprätthållandet af förbindelsen mellan Augsburg och Donauwerth, gick konungen den 25 i ilmarsch till den sistnämnda staden, der han inträffade på aftonen. Öfverste Mitschefal förde befälet i Rain.
Men när konungen den 26 på förmiddagen kom tågande mot Rain, möttes han af den uttågande
besättningen. Mitschefal hade uppgifvit staden, ehuru utan nöd, hvarför han ock kort derefter
blef halshuggen. Konungen var med skäl högeligen förbittrad. I bref till Axel Oxenstierna kallar han
beteendet »lättfärdigt». Staden återtogs emellertid, så snart konungen kommit öfver Lech, något som dock dröjde till den sista September.
Nya underrättelser från Wallenstein nödgade nu konungen att gå utför Donau till Neuburg på vägen till Ingolstadt, hvars belägring han ämnade begynna. Han ville nemligen, innan han med visshet kände, hvad fienden komme att företaga, icke aflägsna sig så långt som nedåt Bodensjön, hvilket han först ämnat.
Under tiden pågingo underhandlingarna om stillestånd, hvilka blifvit påbegynta vid Nürnberg. »Stilleståndet aktar jag ock icke orådligt för mångahanda skäl skuld» – skrifver konungen till rikskansleren den 29 September – »men om det är till att traktera med Bairaren tviflar jag. Ty jag fruktar att genom dessa traktater Wallenstein stötes för hufvudet och
Kursachsen till med, och den hala ålen Baierfursten slinker oss ur händerna, så att det kunde skada
oss. Menar för den skull, att I borden skriftligen meddela eder med Wallenstein, hvad han eder om en
traktat i allmänhet föreslagit hafver och hans mening derom förnimma, ställande brefvet så till formen, att man bevisar mot honom mera förtroende och att man tviflar, om det vore i Baierfurstens makt sådant att traktera. Skälen dertill kunne I sjelf väl tänka, ty må jag dem pennan icke förtro.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
