Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Natten mellan den 5:te och 6:te November
- Under morgondimman den 6 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regementena från skilda håll hunno ankomma, och så vidt som nattens
mörker tillät, ordnades de och uppstäldes. Man kan icke med visshet
bestämma styrkan af Wallensteins här vid detta tillfälle. Den antages
hafva utgjort före Pappenheims ankomst omkring 16,000 man.
Fram emot morgonen inberättades det, att svenska hären var i
antågande, och det dröjde icke länge, förr än man kunde höra genom
morgondimman det dämpade ljudet af förbigående rytteri och fotfolk.
Det var heller icke mer än 1,000 alnars afstånd från Lützen, som det
svenska tåget gick fram öfver Mühlgraben utåt slätten. Det var ett
ögonblick af mycken spänning, och utan tvifvel klappade i den dystre
Wallensteins bröst hjertat af oro lika mycket som hos hans stora fiende.
Omkring Pappenheims ankomst hvälfde sig bådas tankar.
Och morgondimman, som strök fram öfver fältet tät och tjock,
tycktes vilja i sista stunden gäcka Gustaf Adolfs förhoppningar att
hinna utföra sin anfallsplan före denne generals ankomst, under det att
hon i samma mån var gynsam för Wallenstein.
Under morgondimman den 6 November.
Dimman, som på morgonen den 6 November tycktes snarare tilltaga
än aftaga, insvepte allt i en ogenomtränglig slöja, så att man stod
liksom på bottnen af ett haf, der man visste att fienden skulle möta,
fast man icke kunde se honom eller säga när – dimman var Wallenstein
en god bundsförvandt och ökade med hvarje ögonblick, som
gick, hoppet att Pappenheim skulle kunna inträffa förr än något slag
kunde börja.
När ljudet af den förbitågande svenska hären upphört, sammankallade
Wallenstein sina generaler och höll till dem ett tal, hvari han
uppmuntrade dem till mod och tapperhet. Derefter utdelades fältropet.
Det var »Jesus Maria» – detsamma som vid Leipzig. Så hölls messa
för hela hären och Wallenstein lät på en bår bära sig genom den i
slagordning uppstälda härens leder. Men något tal höll han icke till
soldaterna. »Genom sin blotta närvaro och strängheten i sin tystnad»
– säger Richelieu – »syntes han göra sig förstådd af sina soldater,
att han enligt sin vana skulle belöna eller straffa dem».
Till följd af sin fotgikt kunde Wallenstein icke stiga till häst, men
hans stridshäst fördes med omlindade stigbyglar vid sidan af båren
för att vara till hands att, när ögonblicket så kräfde, kunna begagnas.
När han på sin bår hunnit igenom sin slagordning och öfvertygat sig,
att alla hans anordningar blifvit verkstälda, gaf han befallning att
antända staden Lützen på tvänne ställen, så att icke fienden skulle
kunna hafva något gagn af densamma, hvarpå han begaf sig till midten af
slagordningen, afbidande med sin omgifning, der man såg trenne
italienska prinsar, stunden för svenskarnes anfall.
Men på afstånd hördes ur dimman de högtidliga tonerna af
morgonpsalmen, som sjöngs hos den väntade fienden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0447.html
