Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
segern, till dess Piccolomini högg honom i sidan med kyrassiererna.
Våra ryttare voro honom intet till undsättning, derför led han stor
skada på sitt folk, i synnerhet konungens eget lifkompani.» Grefve
Nils träffades af en kula i venstra knäet, så att han föll, och hans
gula brigad föll till sista man.
Samma mod och samma tapperhet visade den blå brigaden. Äfven
han stred till sista man. Öfverste Winckel sårades i handen och
armen, hans öfverstelöjtnant Casper Wolf stupade. Sjelfva fienden
hänfördes af beundran öfver dessa trupper, och Khevenhiller omtalar, huru
man såg dem efter döden ligga med sina vapen i samma ordning som
man kort förut sett dem intaga i striden. Värdigare kunde de icke
heller häfda den ära, som de under så många fälttåg vunnit.
Den svenska brigaden led mindre. Dock återstod af densamma
blott 600 man[1].
Men på venstra flygeln, der hertig Bernhard befann sig, bibehöllos
de fördelar, som man tillkämpat sig innan Pappenheims ankomst och
de kejserliges derefter skeende anfall.
Det tredje anfallet. Liksom Pappenheims ankomst hade med ens
gjutit nytt mod i de kejserliga skarorna, så föll det ock, när
underrättelsen spred sig om hans död. Mellan ropen »Pappenheim är här!»
och »Pappenheim är död!» – ligger inom detta skede af den ödesdigra
striden sammanträngdt de kejserliges hopp om seger och vändpunkten
till deras afgjorda nederlag. Hans namn var liksom en trollformel,
hvilken frammanade en kraftigt flammande låga ur den redan utbrunna
elden. När besvärjaren var borta, slocknade lågan, och endast askan
glimmade för vinden.
»Pappenheim är död, allt är förloradt!» – ljöd det från mun till
mun, och det verkade mera än all fiendens tapperhet. Det kejserliga
rytteriet på venstra flygeln, de regementen, som Pappenheim sjelf fört
i elden, kastade om och flydde, plundrade den kejserliga trossen och
bragte den öfriga hären i oordning. En tjock dimma kom drifvande
öfver fältet och dolde flykten och förvirringen för svenskarne, hvarför
Stålhandske ej kunde begagna sig deraf och störta fram till förföljande.
Deremot fick Wallenstein tid att draga sig något tillbaka och ordna
öfverlefvorna af sin här.
På vår venstra flygel var allt oförändradt. Holk, som här förde
befälet på den fiendtliga flygeln, hade gjort allt för att tillbakatränga
hertig Bernhard, men det hade varit fåfängt. De fördelar, som här
af de våra vunnits, bibehöllos.
Men bakom den svenska slaglinien stod den andra träffen under
Kniphausen alldeles orubbad och i förträfflig ordning. Smärre
afdelningar hade framskickats till understöd åt första linien, men icke så,
att brigaderne derigenom upplösts, utan der qvarstod under hela tiden
liksom en ny, frisk slagordning, färdig att vid behof rycka fram. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
