Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Regeringens ordnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regeringens ordnande. II
herrarne ett svar, som lofvade godt, så kallades han för »herrehyllare»,
och en ordvexling uppkom mellan honom och en upländing, som snart
öfvergick till slagsmål.
Stämningen på 1634 års riksdag var i allmänhet full af oro å ena
sidan och fruktan å den andra. Det väcktes till och med i rådet fråga
om att inkalla ett regemente knektar, något som dock icke blef af.
Äfven rådde missnöje med den föreslagna regeringsformen —
enkedrottningen och pfaltzgrefven Johan Casimir ville hvar för sig taga regerin-,
gen om händer — så att allt detta sammanlagdt gjorde i mångas
mening 1634 års riksdag till en af de oroligaste man på länge kunde
erinra sig.
En annan omständighet, som vid båda dessa riksdagar var
föremål för missnöje och ovilja, var ett uttryck i de adeliga privilegierna,
der det hette, .»att ingen vanbördig finge framdragas till rikets högre
sysslor». Presterne besvärade sig vid den sistnämnda riksdagen
formligen häröfver genom biskop Rudbeckius. Rådet förklarade ordets
betydelse, att dermed icke menades ofrälse, utan odugsen, det vill säga
en som vanslägtats från hederliga föräldrar. ’»Ständerna kunde sjelfva
se, att duglige ofrälsemän flerestädes blifvit framdragne högt öfver
adeln.» Dessutom ville rådet behålla uttrycket qvar, »emedan det var
underskrifvet af salig konungens egen hand».
Presterna läto sig nöja med denna förklaring, och några dagar
derefter antogs regeringsformen.
Af fem riksembeten, hvilkas innehafvare på grund af riksens
ständers beslut skulle tillträda regeringen i Sverige såsom förmyndare för
den unga drottningen, voro nu tvänne obesatta, nemligen riksdrotsens
efter grefve Magnus Brahes död och riksskattmästarens.
Det senare embetet hade skötts af pfaltzgrefven Johan Casimir på
konungens uppdrag, utan att han nämnts till embetet, hvilket stått
obesatt allt sedan Jesper Matsson Cruus’s död 1622. Pfaltzgrefven hade
skött göromålen till sin kunglige svågers synnerliga belåtenhet, men det
oaktadt aflägsnades han nu från all delaktighet i regeringen. Som
naturligt var väckte det hans missnöje. Grefve Per Brahe säger i sin
Tänkebok, att enkedrottningen, pfaltzgrefven och pfaltzgrefvinnan »voro
i stor disput med riksens råd om regeringssättet och andra anspråk,
men riksens råd gingo allt framgent deras kosa, intet låtandes sig
hindra af ett och annat».
Genom omröstning i rådet tillsattes nu dessa båda embeten, och
blef rikskanslerens broder riksdrots och Gabriel Bengtsson
riksskattmästare, såsom här ofvan nämndt är. Det var den 13 Juni 1634.
Rådet hade genom tvänne herrar, hvilka utsändes till rikskansleren för
att öfverlägga om regeringsformen, äfven anmodat honom att föreslå,
hvilka han ansåg lämpliga för dessa embeten, och i enlighet med hans
förslag skedde tillsättningen.
Riksförmyndarne voro således: Gabriel Gustafsson Oxenstierna
riksdrots, Jakob De la Gardie riksmarsk, Carl Carlsson Gyllenhjelm riks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
