Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Wallensteins slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
Christina.
samt sade, att han förr ville förlora hundra lif än draga svärdet mot
kejsaren. Det var en tillfällighet, att han mötte Wallenstein, då denne
drog ut från Pilsen. På Wallensteins anmodan beslöt han följa till
Eger, men med det fasta beslut tillika att förblifva kejsaren trogen.
Samma qväll skref han till Gallas, »att Gud kanske endast derför fört
honom denna väg, att han skulle blifva i tillfälle att utföra ett
storverk. Yppade sig någon fara, ville han tillfångataga eller döda
Wallenstein.»
Omgifven sålunda af män, på hvilka han icke kunde räkna, anlände
Wallenstein i sin hängbår till Eger den 14 Februari. Der fördes
befälet af tvänne skottar, Gordon och Lesslie, hvilka äfvenledes voro eller,
enligt en annan uppgift, blefvo genom en kurir samma qväll
underrättade om ställningen mellan den öfverste fältherren, generallissimus,
som han kallades, och kejsaren. För Lesslie ansåg sig Wallenstein
kunna hysa fullkomligt förtroende och omtalade derför oförbehållsamt
sina förbindelser med hertig Bernhard och de protestantiske
kurfurstarne samt sin afsigt att mottaga de svenska trupperna under den
förstnämnde i Eger.
Lesslie råkade i en svår belägenhet mellan de två myndigheterna,
Öfverfältherren och kejsaren, och den steg till sin höjd, då han
följande dagen tillsammans med Gordon och Butler uppkallades till Ilow.
Här uppfordrades de i Trzkas närvaro att fullständigt affalla från
kejsaren och förbinda sig till Wallensteins tjenst. Gordon svarade, att
först sedan han blifvit löst från den ed, som han svurit kejsaren, ville
han fatta sitt beslut. Ilow studsade vid detta svar, och Trzka
påminte de tre officerarne, att de såsom främlingar icke behöfde fråga
efter kejsaren, men det hjelpte icke. Man skildes åt utan att hafva
kommit till någon öfverenskommelse.
Skottarne och Butler sammanträdde och rådgjorde om, hvad som
under dylika förhållanden vore att göra. De förre ville lemna Eger,
som de ansågo förloradt, men Butler afstyrkte. Man tänkte då på att
tillfångataga Wallenstein, men måste öfvergifva detta förslag af fruktan
för en strid mellan Wallensteins anhängare och dem, som voro
kejsaren trogne, hvarunder fienden lätt kunnat intränga i staden.
Det återstod då icke mycket att välja på, och den, som först
uttalade tanken att döda förrädarne, var den tyste och betänksamme
Lesslie. Han uttalade i och med detsamma Butlers innersta tanke.
Gordon gjorde några invändningar, men biföll till sist. Han hade till
aftonen bjudit till sig på slottet, der han bodde, Ilow, Trzka och Kinsky,
och man kom nu öfver ens om den gräsligheten att mörda dessa vid
gästabudsbordet. Butler åtog sig att låta sina irländare utföra mordet,
och Lesslie ordnade de yttre anstalterna. I all tysthet insläpptes ett
par kompanier af Butlers irländare i staden, och vakten på slottet och
på torget i staden anförtroddes åt officerare, på hvilka Butler
kunde lita.
I rummen bredvid gästabudssalen instängdes de Butlerske drago-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
