Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Slaget vid Nördlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
Christina.
hade han dock här i Regensburg erhållit så svåra sår, att han gjordes
oduglig till någon svårare krigstjenst.
Hertig Bernhard och Gustaf Horn måste nu draga sig tillbaka.
Vid Augsburg skildes de. Det var de sista dagarne af Juli. De
tågade åt hvar sitt håll, hertigen norr ut. Men de måste snart åter
förena sig.
Fienden nalkades Schwaben. Gallas eröfrade Donauwerth och
vände sig mot Nördlingen. Den kejserliga hären, som erhållit
förstärkning af en spansk här, omkring 9,000 man, utgjorde 33,000 man
under anförande af den ungerske konungen och Gallas samt under dem
af Piccolomini m. fl. De drogo fram med omensklig grymhet.
Isola-nis kroater utmärkte sig såsom vanligt på ett sätt, som trotsar all
beskrifning.
Horn och hertig Bernhard skyndade till stadens undsättning,
förenade sig och slogo läger vester om Nördlingen i Bopfingen. De voro,
äfven förenade, betydligt underlägsna de kejserlige, och Axel
Oxenstierna gjorde allt för att skicka förstärkning. Kratz, som qvarlemnats
vid Borchheim, Kagg med den regensburgska besättningen och
Rhen-grefven Otto Ludvig, som var sysselsatt med belägringen af Breisach,
erhöllo befallning att skynda till Gustaf Horn och hertig Bernhard.
Det blef genast fråga om att anfalla fienden, men Horn afstyrkte
och rådde att invänta de antågande förstärkningarna. Den senare
meningen segrade, och Horn lyckades inkasta förstärkning i staden,
lofvande inom sex dagar undsättning, emedan inom denna tid
Rhen-grefven borde hafva hunnit fram. Men nöden i staden var stor,
synnerligast led man brist på lifsmedel, något som också var fallet i
svenska lägret. De kejserlige sköto på flera ställen staden i brand, och
bud på bud sändes till Bopfingen om hjelp, medan man om nätterna
med eldar ur tornen gaf tecken af sin nöd. »Vi måste våga ett slag»
— yttrade hertig Bernhard i sin otålighet — »jag har lofvat den
nöd-stälda staden hjelp, och jag ämnar hålla mitt furstliga ord.
Regensburg och Donauwerth hafva fallit — skall nu också Nördlingen lemnas
utan hjelp, så skola alla de fria riksstäderna, som hittills varit
prote-stanternes bästa stöd, förlora modet!»
Gustaf Horn måste gifva med sig så till vida, att man beslöt, sedan
Kratz och Lars Kagg anländt, gå närmare staden och bemäktiga sig
en der belägen höjd, Arensberg, hvarifrån man kunde afskära tillförseln
för fienden, invänta den långsamt antågande Rhengrefven och tränga
fram med undsättning till staden.
Det var den 25 Augusti som de båda nämnde fältöfverstarne
anlände, och dagen derpå skulle beslutet verkställas. Det var en söndag,
och sedan gudstjenst blifvit hållen, ryckte man ut ur lägret. Hertigen
hann först fram, det var på eftermiddagen den 26 Augusti.
Arens-berg ligger söder om Nördlingen, och norr om denna höjd på andra
sidan en liten bäck låg en mindre skogshöjd. Båda voro besatta af
fienden. De, som befunno sig på Arensberg, blefvo lyckligt undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
