Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Slaget vid Nördlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO Christina.
och störtade i sin ordning efter de flyende förbi Horn, som med
återstoden af sin flygel stod på sidan om bron.
Man sökte öfvertala Horn att nu, då ögonskenligen allt var
förloradt, rädda sig genom flykten, men han fattade sin pligt annorlunda
och sökte i första rummet att rädda hvad räddas kunde genom att
hindra förföljandet. Han ryckte med sina regementen framåt till
anfall, tillbakaslog med stor förlust en af de yppersta spanska brigaderna
samt derefter en afdelning dragoner, men så blef han omringad och
angripen från alla sidor.
Nu uppstod en strid, som profvade sin man. Fältherrens ära
hade Gustaf Horn redan vunnit, men här gälde det mindre att
ådagalägga fältherrens egenskaper än den simple krigarens. Och Gustaf
Horn fäktade med värjan i hand med samma mod och samma
kallblodighet, som den tappraste bland hans soldater. Det tycktes vara af
ödet beslutadt, att han här skulle få tillfälle att på det mest lysande
sätt vederlägga de förebråelser för feghet, som slungades emot honom
i krigsrådet natten förut. En hvar kunde dock se omöjligheten af hans
strid emot en sådan öfvermakt, och fienden, som beundrade hans
tapperhet, ropade åt honom flere gånger att gifva sig.
Det var fåfängt. Gustaf Horn tycktes hafva föresatt sig att ej
öfverlefva denna dag, och alla hans krigare lifvades af samma anda som
han. De började dock falla, den tappra skaran glesnade. Men ännu
kämpade Gustaf Horn, tills han blef öfvermannad och tagen till fånga.
Dermed slutade dagens strid.
Gustaf Horn, hvars rykte för tapperhet och fältherreduglighet lika
mycket som mensklighet var stort äfven bland fienden, blef emottagen
med alla tecken af den utmärktaste högaktning så väl af den ungerske
konungen som af den spanske infanten hvilken fört
undsättningshären från Italien. Den senare lemnade honom till och med sitt eget
tält att bebo. Utom Horn blefvo månge af det svenska befälet fångne,
och bland dem Kratz, hvilken vi i det föregående funnit kämpande på
katolikernes sida, men från dem öfvergått till vår. Han blef afrättad
i Wien.
Inalles förlorade vi i fångne 6,000 man, och lika många döde dels
betäckte slagfältet, när konung Ferdinand och den spanske infanten
efter vunnen seger redo deröfver, dels föllo under förföljandet.
Dessutom togo segrarne 300 fanor, alla kanoner och hela trossen, icke
mindre än 4,000 lastade trossvagnar. De kejserlige deremot förlorade
blott 1,200 man. Förlusten skulle hafva blifvit ännu större, om icke
de förföljande tre mil från slagfältet stött på Rhengrefven, som nu kom
antågande.
Hertig Bernhard, som sårad lyckats rädda sig ur stridsvimlet och
lyckligt kommit öfver bron, befann sig sjelf bland de flyende. Hans
dyrbarheter och all hans tross föllo i kroaternes händer, och han fick
*) Så kallades de spanske prinsarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
