Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Johan Banérs fälttåg - Slaget vid Wittstock den 24 September 1636 - Johan Banér vid Leipzig och Torgau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Baners fälttåg iàjy.
73
ur tillintetgörelsen. Konung Ludvig i Frankrike skref till Banér ett
egenhändigt bref, hvari han kallade honom: »Mon Cousin» och
skickade honom en hedersskänk af 12,000 rdr.
Johan Banér vid Leipzig och Torgau.
Emedan landet söder ut var utplundradt, var det omöjligt att med
ens fullfölja den vunna segern, utan Banér lät sin här under ett par
veckor ligga stilla vid Werben och der hvila ut efter alla mödor och
ansträngningar. Derpå började åter framryckandet.
Det vigtiga Erfurt eröfrades, men som det var omöjligt att
underhålla hären i det utätna Thüringen, gick Banér åt öster in i Meissen.
Här tog han Torgau, som genom sin brygga öfver Elbe var af vigt för
att försäkra sig om återtåget. Han stod då i sjelfva hjertat af Johan
Georgs land. Det var i sjelfva julhelgen som han intågade i Meissen,
Torgau eröfrades en af de första dagarne i Januari 1637.
Banér vände sig derefter mot Leipzig, hvars belägring pådrefs med
yttersta kraft under hela Januari månad. Det var ock nära, att
arbetet häraf kröntes med framgång. Den 6 Februari sköts häftigt. Från
klockan 7 på morgonen till klockan 1 eftermiddagen hade 355 kulor
blifvit skickade in i staden. På qvällen var ock en betydlig öppning
skjuten i muren, och Banér ropade till sina krigare: »Raskt, bröder,
snart skall Leipzig tillhöra er!» En trumpetare sändes till befälhafvaren
i Leipzig med uppmaning att dagtinga. Det vägrades, och då redde
man sig till stormning. Banér var så mycket ifrigare, som Götz och
Hatzfeld voro i antågande med en öfverlägsen här.
Om morgonen den 7 var allt färdigt till stormningen och hären
stod uppstäld, först finnarne, närmast dem skottarne, så 700
muske-terare och derefter de öfriga regementena. Alla väntade på tecken
från befälhafvaren, att stormningen skulle börja. Då kommo tvänne
ryttare fram till fältmarskalken med ett bref, som han öppnade och
läste, och man kunde märka, huru missnöjet växte allt under det han
läste. Brefvet innehöll, att de nämnde kejserlige generalerne gått öfver
Saale och voro i antågande till Leipzigs undsättning.
Nu var det icke att tänka på någon stormning. Staden var redan
liksom gifven i svenskarnes händer, men för den öfverlägsna här som
antågade och hvilken ryktet uppgaf till 30,000 man, hade det varit
allt för vågadt att fördröja sig med en stormning. Och så bröt Johan
Banér upp från Leipzig.
Han försökte väl nu att förmå de kejserlige till ett fältslag, men
det var fåfängt. Som emellertid ständiga förstärkningar anlände till
fienden, blef det omöjligt att längre hålla sig i det öppna landet. Banér
tågade då till Torgau, och sedan han hitfört allt af lifsförnödenheter,
som kunde öfverkommas, samt så mycket möjligt var befästat staden,
försvarade han sig under Mars, April och Maj månader vid denna stad
och verkstalde ständiga ströftåg, vester ut till Leipzig, och söder och
öster till Dresden och Schlesien, utan att fienden med sin öfvermakt
kunde stänga honom inne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
