Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Johan Banérs fälttåg - Johan Banér vid Leipzig och Torgau - Återtåget från Torgau, sommaren 1637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Christina.
Till slut samlades alla fiendens krafter vid Torgau för att alldeles
innestänga och tillintetgöra svenskarne. Det var i slutet af Maj. Man
hade redan gått öfver Elbe både vid Wittenberg och Dresden och man
arbetade på skeppsbryggor både ofvan och nedanom Torgau för att
underlätta sambandet mellan de särskilda härarne och fullborda den
kedja, som omslöt den lilla svenska hären.
Orsaken, hvarför de kejserlige kunde vända sig med hela sin makt
mot Banér, var den, att hertig Bernhard af Weimar ej var i stånd att
mot dem med någon kraft uppträda. Detta åter berodde derpå, att
förhållandet mellan Frankrike och Sverige ännu befann sig på det
oklara. Det nya förbund, hvars vilkor uppgjordes vid rikskanslerens
besök i Frankrike, var ännu icke stadfästadt eller ratificeradt, som det
heter med ett främmande ord. Emellertid väckte Frankrikes beteende
i hög grad Baners missnöje, och när Beauregard ankom som franskt
sändebud till honom i lägret vid Torgau, medförande dyrbara skänker
så väl till honom som hans fru, fick han i fyra dagar vänta på
företräde. När detta slutligen beviljades, sparade icke Banér på orden för
att gifva sin harm luft. Fransmannen förstod dock att så småningom
blidka honom, och han försäkrade, att hertig Bernhard ofördröjligen
skulle rycka mot öfra Rhen.
Såsom sakerna emellertid stodo, måste Banér tåga bort från Torgau.
Det blef det i krigshistorien så berömda
Återtåget från Torgau den 18 Juni—3 Juli 1637.
Sedan hären under loppet af några dagar fått må godt af de rika
förråden i Torgau — der funnos 2,000 åmar vin — lät Banér lasta
återstoden på trossvagnarne, uppbrände bryggan öfver Elbe och tågade om
aftonen den 18 Juni bort från staden i afsigt att gå öfver Odern och
Warthe samt längs polska gränsen närma sig Pomern och der förena
sig med Herman Wrangel. Företaget var förenadt med de största
svårigheter, ty icke blott hade man den öfverlägsna fienden, som sades
utgöra 60,000 man, utan sjelfva landet, som skulle genomtågas, låg
öde, hvarföre man måste föra det behöfliga munförrådet med
sig. Till följd af ett framryckande från Pomern, som Herman
Wrangel verkstält på Banérs befallning, hade redan förut en afdelning af
den kejserliga hären aflägsnat sig åt samma håll, dit återtåget skulle
verkställas. Denna här, som nu stod vid närheten af Pomern,
anfördes af Marazini, men Banér ämnade i värsta fall slå sig igenom
dessa trupper.
Morgonen efter Banérs uppbrott satte sig äfven de kejserlige i
rörelse. De ville komma svenskarne i förväg och i någon gynsam
ställning vid en af de många mötande floderna stänga vägen. Emellertid
sändes en styrka kroater efter de våra för att genom anfall på
efter-truppen hindra tåget.
Så gick det under de närmast följande dagarne till den 23 Juni,
då Banér hade hunnit Odern och gick vid Fürstenberg öfver denna
flod utan någon förlust. Fienden hade då på sitt tåg något nordvest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
