Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Johan Banérs fälttåg - Banér i Pomern, hösten 1637
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Baners fälttåg 1638.
•77
dödsfall, af hvilka de två utöfvade föga inflytande på händelsernas
gång, men väl det tredje. De två voro kejsar Ferdinands och
landt-grefvens af Hessen, det tredje var hertigens af Pomern.
Kejsar Ferdinand dog den 15 Februari 1637, uttalande ännu i
dödsstunden den öfvertygelse, att han sökt befordra Guds rike på
jorden. Hans efterträdare blef Ferdinand III, hans äldste son, som vi i
det föregående lärt känna, men han gick helt och hållet i faderns
fotspår. — Landtgrefven af Hessen dog den 24 September 1637. Vi
hafva redan förut omnämnt hans död och ryktet, som gick derom,
äfvensom att hans enka, den utmärkta Amalia Elisabeth, såsom
förmyndare för sina barn tog styrelsen om hand och förblef Sverige
tillgifven.
Hertig Bogislaus af Pomern dog kort efter kejsar Ferdinand,
nemligen i Mars 1637. Vi veta, att Brandenburg hade anspråk på detta
land. Emedan kurfursten af Brandenburg nu stod i krigsförhållande
till Sverige, kunde han icke taga det i besittning, och då en styrelse
af invånarne sjelfve, som på Sveriges anmodan upprättades, afträdde
till följd af en skrifvelse från Georg Wilhelm, begagnade sig den
svenska regeringen på Axel Oxenstiernas tillstyrkan af tillfället att
upprätta en styrelse i Sveriges namn, »hvarigenom landet kunde
förvandlas till en svensk provins i stället för en bundsförvandt såsom förut».
Med det ingående året 1638 hade det varit ute med vår här i
Tyskland, om icke Gallas stannat hela våren i Nedersachsen. När
han slutligen åter ryckte mot Banér, hade förhållandena väsentligt
förändrat sig. Genom utomordentliga ansträngningar sattes regeringen
i stånd att sända öfver förstärkningar till Tyskland. Det var ungt och
utvaldt folk; 30,000 man mönstrade Banér i Juni i Stettin. Han låg
emellertid stilla i Pomern till på hösten, emedan han hade tillförsel
öfver sjön, då deremot Gallas, som nu låg söder om Peene, under
trenne månader hade att kämpa med brist och sjukdom, så att hans
här förstördes mera deraf än af fienden.
I slutet af September ryckte Banér framåt, och Gallas vågade ej
möta honom, utan flydde med en betydlig förlust. Men hela norra
Tyskland var som en ödemark, så att Banér kunde ej tänka på att
lemna sjökanten. Gallas måste till slut söka vinterqvarter i kejsarens
arfland.
Krigsrörelserna för året 1638 äro derför föga märkliga, men i Mars
månad afslöts ändtligen förbundet med Frankrike, som nu öppet
förklarade kejsaren krig. Frankrike skulle till Sverige betala en fordran
af 400,000 riksdaler och lika mycket årligen i underhållspengar;
intetdera riket skulle sluta fred ensamt. Nu blef hertig Bernhard bättre
utrustad och förde med framgång kriget i Elsass samt eröfrade
Brei-sach. Detta bidrog naturligtvis i hög grad, att kriget mot Banér ej
fördes med den kraft, som vederborde. Men hertig Bernhard fick ej
länge fröjda sig åt de nya framgångar, som nu vinkade honom.
Han dog år 1639 den 4 sade, att han fått förgift, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
