Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Lennart Torstenssons fälttåg - Slaget vid Leipzig den 23 Oktober 1642 - Kriget mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget mot Danmark 164.4.
93
det till sin början var ringa och oansenligt. Vid sjelfva Johan Georgs
hof började åsigterna förändras. Man talade icke mer om att jaga bort
svenskarne, man började ändtligen finna, att det icke hade sig så
lätt; likväl ledde icke dessa förändrade tänkesätt ännu till ett
anslutande till Sverige.
Det följande årets fälttåg fick en alldeles oväntad riktning, i
jemförelse hvarmed krigsrörelserna i Tyskland visa sig mera som bisak.
Vi vilja derför betrakta dem endast i förbigående och såsom en
inledning till den tilldragelse, som detta år blef den vigtigaste.
Kriget mot Danmark.
Freiberg försvarade sig lyckligt, tills erkehertigen af Piccolomini
till följd af Johan Georgs enträgna böner midt i vintern kommo till
undsättning, då Torstensson bröt upp derifrån. Det var i medlet af
Februari. Torstenssons sjuklighet nödgade honom sedan att hålla sig
stilla, men i Mars började han åter röra sig och gick då till Lausitz
samt derefter till Böhmen. V
Gallas hade då fått befälet öfver de kejserlige, till stor fröjd för
svenskarne, som visste af erfarenhet, att han alltid förstörde sin egen
här, hvarför han ock kallades »härförstöraren». Erkehertig Leopold
Wilhelm hade nemligen blifvit missnöjd och lemnat hären och
Piccolomini hade tagit spansk tjenst. Gallas sökte nu på allt sätt hindra
Torstensson från att komma till Mähren och lade sig derför öfver allt
i vägen för honom, men vågade icke inlåta sig i strid, dels på grund
af kejsarens befallning, dels ock emedan hans här utgjordes af nyss
utskrifvet folk.
Midt emellan det kejserliga lägret vid Brandeis och Prag gick
Torstensson i sydostlig riktning till Mähren. Gallas följde efter och
hoppades på en betydlig förstärkning från kejsaren, men som till sist
inskränkte sig till några tusen man. Derför kunde Torstensson temligen
obehindradt plundra Brünns förstäder och intaga slottet Eulenburg i
nordöstra Mähren, der svenskarne erhöllo ett stort byte i reda
penningar. Den 23 September togs Eulenburg, och här träffades Torstensson
af Jakob Törnsköld, hvilken kom med bud från den svenska regeringen.
Det var ej den tiden så bestäldt med postgången som i våra dagar.
Brefvet tifl Torstensson uppsattes af Axel Oxenstierna i enlighet med
öfverläggningarna i rådet den 25 Maj, och först i slutet af September
fick Torstensson del af dess innehåll, nemligen att man beslutat krig
med Danmark, och att Torstensson borde gå till Holstein och taga
vinterqvarter der och i Jutland. Det var ingen tid att försumma, om
Torstensson skulle kunna efterkomma denna befallning, och han vidtog
ock genast nödiga åtgärder. Allt skulle under sommaren hållas
hemligt; man skulle så småningom bereda sig. För att vara rätt säker om
hemlighetens bevarande hade budbäraren måst lära sig brefvet utantill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
