Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Kriget mot Danmark - Torstensson inbryter i Danmark - Allmän öfverblick af ställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget mot Danmark 164.4.
97
undrade sig öfver detta borttågande genom det ödsliga nordvestra
Tyskland, och Torstensson fann, att han nu icke längre kunde hemlighålla
ändamålet.
Han sammankallade derför det högre befälet och omtalade, att
hans återtåg gälde Danmark, dock nämnde han icke den verkliga
afsigten att bekriga detta land, utan blott att han der ville söka goda
qvarter för att belöna härens trogna och mödosamma tjenst. Men
yttersta skyndsamhet vore härför af nöden, och detta kunde icke
vinnas, om icke befälet ville afstå från sitt byte och lemna de lediga
hästarne åt artilleriet. Befälet lemnade med glädje sina hästar, till
antalet öfver 500, och uppbrände största delen af det medförda bytet.
Hären delades i trenne afdelningar, som på skilda vägar skulle gå till
Ratzeburg, hvilket utsattes till mötesplats.
Den 6 December gick man nu öfver Havel, och redan sex dagar
derefter inträffade de särskilda afdelningarna på utsatt ställe.
Furstendömet Ratzeburg med sin liknämnda stad låg strax söder om Lübeck
mellan Meklenburg och Holstein. Man stod således alldeles invid den
danske konungens landgräns, och denna öfverskreds den 13 December.
Hela Holstein öfversvämmades och Torstensson tog sitt högqvarter i
Kiel. Endast fästningarna Glückstadt vid Elbe (nordost om Hamburg)
och Krempe strax norr om Glückstadt voro vid årets slut i danska
händer.
Men först i sjelfva julveckan fick regeringen i Stockholm
underrättelse om, att Torstensson hållit ord med sin helsning genom
Törnsköld och att kriget var lyckligen börjadt. Man hade varit mycket
orolig, men lugnades nu, ehuru underrättelsen icke kom från
Torstensson sjelf, utan genom tidender från Danmark. »Sedan Törnsköld kom
hem»—skrifver regeringen till Torstensson den 27 Januari 1644 —
»och bragte oss edert svar på vårt bref af den 25 Maj sistlidna år,
hafva vi blott haft ett enda bref af eder från Havelberg af den 6
December. Vi hafve genom tidender från Danmark blifvit underrättade,
att I före medlet af December ären ingångne i Holstein.»
Allmän öfverblick af ställningen.
En allmän bestörtning uppstod i Danmark, när den svenska
hären ryckte öfver gränsen. Den gamle kungen brann af harm. Väl
visste han med sig, att han icke menat så alldeles väl med
grannfolket och att han gifvit anledning till rättmätiga klagomål, men att
hämnden skulle träffa honom på detta sätt, det hade han icke väntat.
Man frågade Torstensson och man frågade de svenske sändebuden,
hvilka lågo i Osnabrück för att underhandla om freden i Tyskland;
från båda hållen erhölls samma svar, nemligen att det skett för att
erhålla goda vinterqvarter, och då man vände sig till regeringen i
Stockholm, erhölls det bitande svaret, »att man icke kunde så noga
veta, hvad Torstensson företagit sig, efter som konung Christian under
de sista veckorna qvarhållit Öresundsposten».
Det visade sig emellertid snart, och det kungjordes äfven från
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist, V, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
